Gängkrig i Norrköping där skjutvapen använts. Mord i grannkommunen. Katt död i rökfylld villa. Man misstänkt för mord på öppen gata. Nästa års julkalender är redan på gång.
Hemlösa, flyktingar, asylsökande. Krig och katastrofer.
Samt en liten, liten notis; Bröt sig in i larmad villa, tjuven försvann med alla smycken.
Villainbrott som rubbar julens glädje. Någon som varit inne och rotat bland det mest personliga. En liten notis men en stor sak för de drabbade. Det går inte att känna sig trygg ens i sitt eget hem.
Den stora frågan kvarstår dock. BLIR det någon snö till julafton??
Julklapparna ligger i en papperskasse och väntar på att bli inslagna. Vi har gjort en drastisk indragning gällande våra julklappsinköp. I år får endast småttingarna paket med julklappspapper.
Och min mamma. Hon får förvisso inget paket utan istället en upplevelse. Precis som alla andra år.
Det uppskattar hon mest. När vi samlar ihop oss och tar med henne på en tur ut till någonstans. Det blir ett rejält ståhej med småbarn och hundar men mamma trivs. Är inte så noga vad vi hittar på till henne. Det kan vara en guidad tur i något slott, picknick i en park eller en båtutflykt. Som den vi gjorde med henne till Harstena. Aldrig hade hon för sitt liv trott att hon skulle komma till Harstena, platsen som nämns i radions väderleksrapport och ligger under epitetet sjörapporten.
Eller Visingsö, Trollkärringskogen, Julita gård och en matvandring i den Östgötska naturen.
I år blir det Naturum Tåkern. Det är i alla fall det vi hoppas på ska vara genomförbart möjligt.
Maken och jag har enats om att vi tillhör den julklappslösa skaran. Ändå har jag farit sta och gjort ett hemligt inköp. Ett bruksföremål som är till gagn och nytta för oss båda. Som vi helt enkelt måste ha och som vi talat länge om att köpa. Mer tänker jag inte orda om saken utan vi får se vad det är i paketet när det är dags för julklappsutdelning. Det blir extra spännande för maken eftersom han inte minns vad vi talat om att vi måste ha.
En gång för många år sedan fick jag själv välja ut julklappen. Det stod mellan två val, förkunnade maken. En hundvalp eller en elektrisk mangel. Jag valde hunden. När hon ställde till med ofog muttrade maken lagom tyst att jag borde ha antagit erbjudandet om den där mangeln. När hunden smet över till vår granne och slafsade i sig 5 liter buljong som farmorn i huset ställt ut på trappan för avsvalning för att välja ut ett exempel bland alla andra exempel. Då hade det varit bra att haft en mangel att avreagera sig på.
Vi har varken en elektrisk mangel eller någon hund. Tvätten blir stuken med hjälp av ett ångstrykjärn och hundar brukar vi ta hand om när deras ägare ber om hundvakt. Därmed sagt att vi klarar oss utmärkt bra precis som läget är.
Julmaten är inhandlad. Eftersom det är tisdag idag är det pensionärernas dag hos vår lokala matvaruaffär. Pensionärsmaffian invaderar butiken för att ta del av tisdagsrabatterna som enkom gäller de som är fyllda pensionär. Jag träffade på småtvillingarna och deras storasyster i affären. De var där och handlade med sin farmor som kommit resande ända från Hjo. Det doftade pepparkaka av flickorna och de meddelade glatt att de baka ett pepparkakshus.
Farmor och mormor gav varandra en kram, jag pussade flickornas ljusa hjässor, vi vinkade hej då till varandra mellan pensionärerna och lovade att vi ses snart igen. På julafton ses vi. Fram till dess är det farmors dagar tillsammans med barnen. Det är henne väl unt för de träffas inte så ofta.
