Summa sidvisningar

fredag 3 juli 2015

Isglass, smultron och en övergödd latmask



Som barn bodde vi mycket omodernt i en röd stuga bestående av ett rum och kök. Vedspis och kakelugn. Vattnet hämtades ute i brunnen på gårdstunet.
Jag har inga egentliga knivskarpa minnen från den tiden utan endast fragment. Mina första skidor som var röda. Den stora skogsmyran som klättrade uppför min kropp för att med starka käkar bita sig fast i min underläpp. Pappa klöv ved och blev då som alltid den som redde ut den vilt skrikande situationen. 
När vi skulle veckobada värmde mamma vatten på spisen och zinkbaljan placerades mitt på köksgolvet. Då lagom vattentemperatur uppnåtts fylldes baljan och det var bara att sänka sig ner för att bli skrubbad.  Tvålen förvarades i det blå pottskåpet som hade ett tillhörande handfat högst upp. 
När vi så småningom flyttade in i lägenheten i den helt nybyggda bostadsrättsföreningen HSB var lyxen ett faktum. 

Minnet av zinkbaljan kommer fram då och då när vi tar fram vår egen zinkbalja ur cykelboden. Barnbarnen uppskattar att få klämma ner sig i den även om den numera har blivit aningen liten för fler barn än ett samtidigt. 
Idag har stortvillingarna gästat oss och baljan fylldes med vatten. Nakenfisar med isglass i händerna. Praktiskt och bra att låta små barn äta glass då de redan sitter i tvättvattnet.
Baljor med badande barn blir snabbt tömda på vatten och måste sålunda fyllas upp igen. Helst ska barnen sköta det momentet själva med den påföljd att det stora vattenkriget med trädgårdsslangen som vapen bröt ut och vi fick lägga benen på ryggen för att ta skydd.

Smultronen är nu mogna. Jämte våra blåbär. Små fingrar som plockar och stoppar i munnen. Myror som skräms, fjärilar som fladdrar förbi och skrubbsår på armbågarna.

Bekymmerslösa barn mitt i sommaren. Den olustkänslan jag hade i morse över en obehaglig händelse jag fick reda på lades åt sidan i stortvillingarnas närvaro.  Den verkar vara som bortblåst, olustkänslan. För hur jag än känner efter går det inte att fiska upp den igen. Tack och lov. För vem vill gå omkring och känna ett starkt obehag?! När solen skiner och maken serverat sill och färskpotatis, knäckebröd och dessertost på vårt altanbord.

Barnen har åkt hem. Hämtades av en svettig far som gjort klart sitt dagsverke på arbetet. För en egenföretagare är semester en varm och solig sommardag lika stor lyx som badkar och rinnande vatten för den som en gång bott omodernt. Själv är jag numera en småskalig egenföretagare som jobbar när det behagar. 
"Mest för jämnan," säger min make när någon frågar honom om min arbetssituation. 
Ett aningen missvisande svar. Ty jag lyssnar noga när latmasken knorrar och jämrar sig. Jag föder och göder den efter bästa förmåga. Sista vi träffades för inte alls länge sedan var den riktigt tjock och fet. Såg rent utav övergödd ut. Så som en latmask med god omvårdnad ska se ut.