Summa sidvisningar

lördag 28 september 2013

Den avstressade potatisen



Livet går fram i ett rasande tempo mellan hemmet, jobbet, olika sorters aktiviteter och så ska umgänget med släkt och vänner hinnas med. Stressen skruvar upp sig och vi går på högvarv.
Hjälpen kan vara närmare än man anar, titta i kylskåpet eller kallskafferiet för där finns den, Solanum tuberosum. I dagligt tal  potatis, den sydamerikanska släktingen till tomaten.

Forskare forskar på de mest otroliga intressanta forskarobjekt, så varför inte ta med potatisen i den vetenskapliga bevisningen. Geniknölar har gnuggats mot jordiga knölar och resultaten har påvisat att potatis är bra mot stress. Om det gäller rå, kokt, stekt, mosad eller friterad potatis har jag inte kunnat utläsa ur forskarrapporterna men jag antar att det gäller helt vanlig kokt potatis.

Den mest älskade knölen på vårt middagsbord kom till vårt land redan 1655 och det var Olof Rudbeck som
letat upp den någonstans ifrån men Jonas Alströmer hämtade hem den från Frankrike 1720 och den fick sitt fäste på hans gård Nolhaga utanför Alingsås.

Så blandade sig en kvinna in i potatisens liv, grevinnan Eva Ekeblad, och kvinnor tänker oftast i längre perspektiv än män och hon såg en ljusnande framtid i flytande potatis. Hon tappade upp på flaskor och brännvinets klara dryck blev till både glädje och sorg, då som nu.

Vi har alltid odlat potatis, maken och jag, på varierade arealer beroende på hur tillgången av areal har varit. Vi har dock alltid använt den i fast form, tillredd i kastrull, stekpanna eller ugn.
Potatis har varit en viktig del i vårt odlande, ibland har vi kunnat peta upp några småttingar och kokat dem tillsammans med dill på midsommarafton men för det mesta har det dröjt en bit in på sommaren innan det varit dags att njuta av de färska delikatesserna.

I vårt förråd som är välanpassad för förvaring av potatis står nu en 10-kilos säck med prima vara som vi fick med oss av våra värmländska potatisodlande vänner när vi gästade deras hem.
Våra tjugo sättpotatisar som petades ner i vårt grönsaksland och som gav några härliga kok är sedan länge uppätna och nu känner jag mig lyxigt rik när jag går ut och hämtar potatis från Sirbo.
Att potatisen är odlad från den trakt som ligger mycket nära mitt hjärtat förhöjer smaken och jag tror inte att jag enbart inbillar mig det.

Nästa gång jag bjuder hem någon som är i behov av att varva ner en smula ska jag koka riktigt mycket potatis. Vetenskapliga studier ska tas på största allvar och efterföljas trots att det inte är socialstyrelsens rekommendationer.