tisdag 14 februari 2017

Välgång och olycka


Två timmar i solen. Med slutna ögon och öppna öron. Småfåglarnas första trevande kärleksläten. Snart är det fullt i holkarna. Hos mamma blommar snödropparna, här får vi vänta ett litet tag till.

Idag sprider vi hjärtan till varandra. I de sociala medierna tar vi emot kärleken från både kända och okända. Så borde det vara varje dag. Men för all del, det kan vara bra att bli påmind om att vi ska värna om att vara vänligt sinnade. Det är annars så lätt att det faller i glömska.

När jag öppnade vår brevlåda fanns det där ett brev. Att få ett handskrivet brev är smått revolutionerande. Andäktigt sprättade jag upp kuvertet med en liten kniv som är anpassad till fruktkniv. Någonstans har jag en brevkniv. Vet inte bara vart, den används tyvärr allt för sällan.

Kuvertet var adresserat till oss båda. Att vänta in maken var helt enkelt otänkbart. Tålamodsprövande och tålamod är något jag inte lärt mig att behärska.
Adressaten började brevet på gammaldags manér. Hoppades att vi var välmående och informerade oss om att det egna hälsotillstånd och liv var som det skulle.

Förutom de vänliga raderna innehöll kuvertet gamla fotografier. På bilderna ler en man mot kameran. Några är svartvita medan andra är i färg. Lite blekta av tidens gång men ändå fina och betydelsefulla för oss som mottagare.

Mannen på bilderna är sedan några år tillbaka död. Vilar i Skogskyrkogårdens minneslund. Där även hans fru har sin viloplats. Och min pappa som till skillnad mot de andra inte har någon relation till Skärblacka. Det var dock kravet mamma ställde, pappa skulle med henne då hon lämnade Värmland och blev östgöte. Så fick det bli och ingen av oss har hört några klagomål framföras.

Jag bläddrar bland fotografierna. Känner ett vemod svepa över mig. Det är så påtagligt att livet är förgängligt, ett lån vi fått att förvalta efter bästa förmåga. De som tänker att allt ska vara som vanligt i evighet går miste om något viktigt. För inget är evigt. Vi lever i ett kretslopp där nya liv kommer medan andra försvinner.
Hur ska vi då kunna förvalta tiden på bästa sätt? Googla på det och det dyker upp mängder med förslag hur vi ska bli rika på pengar.

Det är pengarna som styr över lyckan. Ju mer pengar vi har desto lyckligare är vi.
Men även den rikaste dör så småningom och blir plötsligt enkel och spartansk. Någon som aldrig unnade sig något utöver det ordinära. Var nöjd med det lilla. Därmed bör begravningen bli så enkel och billig som möjligt.
Arvet delas upp. Rättvist. Lyckan förs vidare med tillgångarna. Om någon händelsevis får lite mindre än den andra kommer olyckan in i bilden. Osämjan blir ett faktum, oavsett om det är Alla hjärtans dag eller ej.

Ett brev kan lyfta många tankar...