Summa sidvisningar

onsdag 15 juli 2015

En vilsen gök och en krympande hjärna


Det mullrade på för en stund sedan. Himlen var svart och hotfull, men inget hände. Åskan drog bort över Glan och jag blev aningen besviken. Åskväder är nervkittlande och fascinerande. Helst om det blixtrar och smäller nattetid.
I det påståendet får jag inte medhåll av grannfrun som bor här i området sommartid. Åskar det åker hon hem till staden och sitter där tills ovädret bedarrat.

Visst, åskan kan vara rent livsfarlig om det vill sig illa. Ute på Vikbolandet där vi hade vår gård drog Slätbakens vatten till sig hiskeliga åskoväder som alltid placerade sig rakt över oss. Kaffebryggare, strykjärn, telefoner, videospelare och teveapparater är utbytbara pinaler vilket vi stundom fick erfara då vi inte hann med att dra ur sladdarna.
Den gången då Det Stora Åskvädret drog fram blev till och jag med rädd. På vårt skrivbord hade vi en telefon. Jag hade nyss telefonerat och lade luren i klykan. Sekunderna efter, helt utan förvarning, flög hela apparaten tvärs över rummet och landade på golvet i små röda bitar. Innankråmet rök och väste olycksbådande och det knastrade muntert av eldslågor i samtliga elledningar. Det brann i matta och tapeter. Barnen skrek och maken såg sig om efter den brandsläckare som vi inte ägde.
Även telefonen i köket tog sig en luftfärd och hamnade till sist ute i tvättstugan. I lika tragiskt skick som sin röda kamrat. Samtliga maskiner och apparater som drivs med el gick samma dystra öde till mötes och blev helt obrukbara.
I proppskåpet hade alla proppar pulvriserats och hela vårt hus med omnejd blev lagt i totalt mörker. Men huset var byggt på berg och hade sålunda en stadig grund. Väggarna var av hederligt virke även om husbocken varit framme och knaprat så stod de pall för blixten.

Det var en jäkla smäll för att uttrycka mig milt. Mannen från försäkringsbolaget som gjorde en kontroll för att se efter sanningshalten i vår utsago skakade sorgset på huvudet när han såg förödelsen och skickade därefter en summa pengar för återuppbyggandet av inventarierna.

I morse konstaterade vi att göken stängt näbben. Den har oavtrutet och för årstiden vilset försökt locka till sig en fru fram till i går. Nu har han gett upp hoppet vad det verkar. Eller så är det frun som gett upp och fallit till föga.

De feta skogsduvorna av manligt kön är även de trånsjuka. Hanen kurrar och fjäskar medan hans dam verkar totalt ointresserad. Hon flaxar upp i en trädtopp och stirrar ner på hanen som blåser upp sig så fjädrarna lossnar. En dag försökte han med mig i ren desperation. Jag tackade för erbjudandet men fann det opassande varpå han vaggade tvärs över vägen mot andra förhoppningsvis amorösa mål.

Tiden är ur led. Men semester är det ändå för vissa. Vilket kan vara nog så förrädiskt läste jag i en tidning. Ty semester gör att vi blir dumma i huvudet. Hjärnan krymper upp till 15 % stod det att läsa i artikeln. Undrar om det även gäller för den som har ständig semester? Kanske är det tur att jag frilansar lite då och då. För vem vill ha en krympande hjärna och bli dum i huvudet...?