Summa sidvisningar

måndag 16 januari 2017

Triggerpunkter och en lugn hjärna


På resande fot under hela denna dag. Känner mig helt urlakad. Därför ser jag med tillfredsställelse att min kalender är relativt tom under de resterande dagarna. Lite åtagande här och där men inte något som nämnvärt tynger ner mina axlar.

Har haft en välbehövlig paus från livet under helgen som gått. Bäddat in mig under filtar och låtit mig uppslukas av litteraturen. Stängt ute omvärlden och enbart skött om mig själv.
Min plötsligt påkomna trötthet har varit något som oroat mig. Till dess att jag insåg att jag själv utsatte mig för en omedveten handling.

På väg till ett jobb stannade jag till vid en blomsterhandel belägen utanför Norrköpings stadskärna. Julblommorna skulle få lite vårliga efterträdare och då passade jag på när jag ändå hade vägarna förbi. Bredvid blomsterhandeln ligger en matvaruaffär som jag för över femton år sedan alltid gjorde mina ärenden i.
Det var i den vevan då jag blev sjuk. Men även den som är sjuk måste se till att få sin dagliga föda. Med bultande hjärta och svetten strilande längst med ryggraden plockade jag över varorna från kundvagnen och såg dem göra sin resa på det svarta varubandet. Ett litet berg byggdes upp som sedan skulle ner i papperskassar.
Bakomvarande kunders blickar brände.
Skynda dig, plocka inte så långsamt. Betala. Plocka ner dina varor och ge dig iväg!
Naturligtvis var det inte så även om varje köande kund stundom känner sig frustrerad över de väntetider som uppstår.
Till sist klarade jag inte av min uppgift att vara affären köptrogen. Jag fick helt enkelt ändra mina rutiner. Bryta det invanda mönstret och även matvarubutik.

Nu svängde jag efter många år åter upp på parkeringsplatsen utanför matvaruaffären och den intilliggande blomsteraffären. Stängde av bilmotorn och satt kvar en liten stund i förarsätet. Lät tankarna fara planlöst fram och tillbaka.
Då kände jag det välkände pirret i huden på bröstet. Klumpen i halsen som växte och som inte gick att svälja ner.
Jag öppnade prövande bildörren. Kände att jag nog skulle klara av det och gick in i blomsteraffären. Valde noga ut vilka växter jag ville ha, betalade och gick tillbaka till bilen.
Då kom tröttheten över mig. En trötthet som varade under hela helgen och har fortfarande inte klingat av till fullo.

Människan är en komplicerad varelse. På många sätt och vis. Det inbyggda försvarssystemet som ger larm vid en annalkande fara. Det är då som jag ska lyssna på signalerna. Ta ett djupt andetag och backa en bit.

Igår hörde jag fågelsång. Förberedelserna inför den stundande våren är så smått på uppmarsch. I den lövlösa björken sitter skogsduvan och spejar ut över domänerna.
Hjärnans trötthet kommer att övergå i ett vårrus. Bara jag ger det lite tid och inte låter mig oroas. Femton års friskförklaring men minnena kan ändå trigga igång mina sinnen. Jag tänker aldrig mer vistas i närheten av min forna matvarubutik.
En lugn hjärna ger stilla ro och frid.