torsdag 5 januari 2017

Ansträngning och psykologi


Näshåren klibbar ihop vid utomhusvistelse. Det är då vi vet att nu är det vinter. Inte ens ledarhunden som idag är vår lånehund känner sig hågad att gå ut. Förnärmat vänder han bort blicken när det blir tal om hundpromenad. Inte mig emot, jag sitter helst i soffan och blickar ut genom fönstret. Studerar fågellivet som pågår vid utskänkningsstället för fjäderfän.
Flocken av sparvar, domherrar och blåmesar har utökats med en tämligen fet koltrast. Stundom kommer en skata och skrämmer vettet ur småfåglarna som snabbt sätter sig i säkerhet på den kala rönnens grenar.

Dock drabbas jag av ett sting av samvetskval över att lättjefull hänge mig åt soffhäng. Sunda människor går ut på stärkande promenader. Speciellt om det inmundigats wienerbröd till förmiddagsfikat. Till mitt försvar ska sägas att jag  sedan två dagar tillbaka utför morgongymnastik. Före min morgontoalett sitter jag på en stol med rak hållning och lyfter med böjda knän benen upp mot magen. Tio gånger med varje ben. Därefter lyfter jag båda benen samtidigt, fortfarande med böjda knän, tio gånger. Sedan kommer det sista momentet som är ett sidolyft tjugo gånger. Hela det ansträngande utförandet ska stärka bukmuskulaturen och jag vill tillstå att jag anar en viss förändring av magens mjuka konturer.
Inbillning säger maken som anser att den bästa gymnastiken är att kraftfullt svinga en hammare.

Men så var det där där med frisk luft. Om det inte vore så kallt skulle jag utföra de gymnastiska övningarna för öppet fönster. Då får jag en mix av allt. Nu är en promenad i det fria inte så hälsosamt som det sunda hälsolivet låter påskina. Det hela handlar om ökad fysiska ansträngning och psykologi.
Promenader ute på landsbygden är mer arbetsamt än i stadsmiljö där skyltfönster gagnar till en stunds rast och vila. Ute på vischan måste vi trava på i det oändliga om det inte är så att vi stöter på någon bekant som vi kan växla några ord med i stillastående position.
När vi lämnar det trygga hemmet och utsätter oss för andra intryck börjar hjärnan att jobba för högvarv. Då växer dendriterna som finns som ett litet utskott i våra nervceller och hela den förväntade goda promenaden kan i värsta fall sluta i total utmattning.

Jag tar det säkra före det osäkra. Fortsätter med min morgongymnastik inomhus och satsar på att ha uppnått en snygg figur när sommaren gjort sitt intåg och tar däremellan en liten powernap på soffan när jag tröttnat på fågelskåderiet.
Sen, i vår när solen värmer skönt, kan jag flytta ut stolen och göra morgongymnastiken på den grönskande gräsmattan. Och få en dos frisk luft på köpet.
Tänker jag långsiktigt och kliar hunden bakom öronen.