söndag 7 maj 2017

Amorösa aktiviteter och grusade planer


Det är full fart i vår trädgård. Jag lyssnar och tar in så många intryck det är möjligt. Efter midsommar kommer fågelsången att tystna, då är fågelungarna flygfärdiga och holkarna gapar tomma.
Vår rosbuske är ett tillhåll för fåglarnas amorösa aktiviteter och vi har sett allt ifrån rödhakar och domherrar till bofinkar och bergfinkar fortplanta sig.
Sädesärlorna däremot utför sin kärleksakt på våra hustak. Det ser aningen vanskligt ut då de halkar omkring på plåten. Speciellt farligt verkar det för hanarna som innan de får till det med honorna måste utföra en slags uppvisning som bevis på att just han är den rätte till att föra sin avkomma vidare.

Idag hade vi för avsikt att besöka Tåkern och dess häckningsplats för alla slags fåglar. Tyvärr har barnbarnbarnets uppkomna sjukdom satt stopp för dylika utflykter där pannkakor och andra smårätter skulle mätta oss under färden. Nya tider för utflykten har satts upp och det ska bli ett sant nöje då det blir av om två veckor framöver. Det är dessutom en julklapp till min mamma ty nu för tiden uppskattar hon att få små dagsturer i gåva istället för en massa pinaler hon inte har någon användning av.

En annan favoritsysselsättning när vårpirret ökar i styrka är badandet i sjöar och hav. Så fort solen får temperaturmätaren att stiga ska folk kasta sig ner i isvattnet. Trots att bästa tiden för utomhusbad är i augusti klarar badarna inte av att vänta.
Själv är jag ingen hängiven utomhusbadare. Däremot kan jag drista mig till att ställa badrumsfönstret på vid gavel då jag befinner mig under duschmunstyckets behagliga varmvattenstrålar. Eftersom fönstret är placerat intill duschutrymmet känns det som om jag befinner mig utomhus utan att jag för den skull behöver förfrysa min nakna lekamen.

Idag är dock Glan tömd på badare. Vädrets makter står inte längre på vattenälskarna sida. Det hotande lågtrycket är på rask inmarsch men vi har ändå hunnit med att fika sittande på yttertrappans trädäck. I morgon kommer snön, om det är jag viss och säker. Trist om vårt körsbärsträd som äntligen har slagit ut i full blom skulle förfrysa sina ljusrosa kronblad. Alltid är det något som bidrar till att den fulla belåtenheten går i stöpet.

Ändå, idag är det söndag vilket är min största favoritdag bland favoritdagarna. Dessutom min namnsdag som uppmärksammats på de sociala medierna trots att jag själv inte uppmärksammat att det står Carina under dagens datum.
En gammal vecka ersätts med en ny vilket skapar en viss förväntan. Speciellt med tanke på den kommande tisdagen. Tack vare min fotoutställning har jag skapat en ny kontakt. Ännu känner vi inte varandra men efter tisdagens fotopromenad kommer nog hon och jag att inte bara dela på det gemensamma fotointresset utan bli goda vänner. Sånt känner jag på mig. Öppna sinnen och delade tankar är en bra början till vänskap. Men vänskap kan vara skör, likväl som den uppstår kan den försvinna. Mycket handlar om livets förändringar, tillit och ömsesidighet. Det kan ibland vara en svår kombination.