Nu är allt som vanligt. Julen är avklarad och pyntet ligger i pyntlådorna tio månader framöver. Snön är borta och kvällarna erbjuder vackra skymningar utanför vårt fönster. Vi julade ut dagen före trettondagen. Sedan åkte jag raka spåret till Skärblacka hembageri och köpte semlor. Lyxsemlor. Den allra största modellen. Camilla bakar med äkta smör och grädde. Inget fusk med ingredienserna.
Jag gjorde allt detta på eget bevåg med en viss bävan för kommande represalier. Ty jag gick händelserna i förväg å det grövsta. Julen julas ut tillsammans med Knut och semlor inmundigas på Fettisdagen. Ett sådant tilltag som jag gjorde brukar ge bassning. Det har jag fått erfara år efter år. Speciellt vad det gäller semlorna. Men, tänker jag. Om nu Camilla och hennes bagarkollegor runt om i landet bakar semlor innan Fettisdagen så måste det finnas ett skriande behov hos kunderna. Och då ska vi handla och äta för det är vi kunder som styr över vad som ska bakas och när det ska ske. Sen får paragrafryttarna göra som de vill. Kan bara beklaga eftersom de inte får äta lika många semlor som vi som usla lagförbrytare.
Jag hyser en stor passion för semlor. Jämförelsevis lika begeistrad som konung Adolf Fredrik. Precis som kungen skulle jag kunna gå hem tidigt från en bal för att känna mig utvilad om jag visste att det dukades upp ett dignande bord med semlor dagen därpå. Nu hade dock kungen otur för den kungliga kocken tillredde förutom semlor även andra delikatesser och i oturen låg drottningens sviktande hälsotillstånd. Förvisso ett självförvållat tillstånd ehuru drottningen groggat lite för mycket under balkvällen som hölls på Ulriksdals slott så hon hade baksmälla. Hon orkade helt enkelt inte stiga upp ur drottningbädden för att övervaka sin glupske make som när måltiden var över gav upp ett skrik och dog på fläcken.
Dödsfallet berodde vaken på ostron, surkål, kött och rovor samt champagne utan det var semlorna som tog kungen av daga.
Här skiljer sig kung Adolf Fredrik och jag oss åt vad det anbelangar semelintaget. Visserligen har jag en gång i tiden smockat i mig fem semlor på raken under tiden jag körde bil. Sträckan jag körde var ungefärligen en och en halv mil och jag höll en hastighet på cirka 80 km/h och det anser jag själv vara ett slags rekord hur fort det går att äta fem semlor. Till mitt försvar bör tilläggas att jag den gången var höggravid och inte riktigt tillräknelig förståndsmässigt. Graviditet kan medföra de mest bisarra påfund. Men till skillnad från kungen överlevde jag, möjligtvis kommer det an på att åt han fler än fem. Eller så var han ovanligt klen av sig eller hade problem med matsmältningen.
Idag äter jag semla med måtta vid varje tillfälle som bjuds. Kan till och med tänka mig en normalstor semla ett par gånger i veckan om jag unnar mig en lyxig en däremellan.
