Summa sidvisningar

fredag 11 maj 2018

Whiskyångor och skevhet


Jag springer oroligt fram och tillbaka. Det luktar rök. Brandrök. Just som jag greppar telefonen för att ringa larmcentralen går det upp för mig, grillsäsongen är här. Det är nu som vi bereder våra måltider utomhus. Vissa av oss har avancerade grillar som drivs med gasol, pellets eller elektricitet. Det finns till och med grillar som styrs med mobiltelefonen. Andra har helt vanliga klotgrillar som införskaffats på något lågprisvaruhus. Vi tillhör den sistnämnda kategorin grillare.

Gårdagen bjöd på ett underbart grillväder. Därmed for jag åstad till vår lokala matvaruhandlare, stegade till delikatessdisken och handlade manuellt.
"Grillkött av den bästa sorten, tack". Köttmästaren skar upp tjocka skivor av entrecote. Jag knorrade. "För mycket fett i min smak". Hon såg ut som om jag anklagat henne för personligt misslyckande i uppfödningen av nötkreaturet. Påpekade att köttet skulle grillas, då ska det vara insprängt fett för bästa resultatet.
"Det blir bra, jag köper det argumenterade köttet".

Maken stod beredd med klotgrillen och en påse kol. Miljövänligt. Lätt att tända, lång och bra glödbädd, stod det på påsen.
Själv gick jag in i köket, kvinnans plats då det gäller grillaftnar tyd då är jämställdheten mellan könen som skevast.
Medan jag klyftade potatisen hojtade maken att grillen var tänd och klar att tas i bruk. Jag hojtade tillbaka att det var långt kvar till potatisen antagit den rätta härligt frasiga konsistensen.
Himmel, köttet var inte marinerat! För sent med egenhändigt hoprörd marinad. Jag rotade bland flaskorna i kylskåpet. Där, längst bak på översta hyllan en flaska grillolja med den rätta rökiga smaken och ett stänk av whisky. Bästföredatum 2016. Jag hällde en slatt över köttet och penslade in det noga.

Nu stod maken plötsligt inne i mina domäner. Han såg orolig ut. Köttet borde läggas på grillen. Jag gav honom fatet med det marinerade köttet och han gick ut till sitt. Efter en stund ropade han på hjälp. Vi stod sida vid sida och glodde ner i grillen där en liten ynklig hög med resterna från det som tidigare var ett prima grillkol. Några små strimmor av rök med inslag av whisky steg upp från köttet. "För lite kol på grillen". "Det var precis lagom med kol", hävdade maken. "Vi gör om det", kontrade jag.

Den perfekta grillmåltiden kräver ett glas rött. Maken hällde upp vinet och jag dukade fram grilltillbehören. Med en suck över att allt äntligen stod på bordet satte vi oss till rätta. Sjöfåglarna seglade sakta fram över vikens vattenyta och göken höll konsert. Solen sken och livet kändes så där avslappnat och härligt. Då kom molnet. En mörk skugga föll precis över vår altan. Temperaturskillnaden märktes tydligt. Vi hämtade våra tjocka tröjor. När det är svensk sommar ska grillmåltiden alltid inmundigas utomhus. Där styr inte vädret.

Måltiden var superb. När faten var renslickade och vinglasen tömda återkom kvällssolen. Koftorna åkte av. Återstoden av kvällen njöt vi av stillheten. Belåtna med våra färdigheter vid grillen som vi klarar av utan att följa mästerkocken Jamie Olivers bästa grilltips.