Summa sidvisningar

onsdag 22 februari 2017

En sunkig sylta och Paolo Robertos tonfisk


Vi gick på restaurang, stortvillingpojken och jag. Eller restaurang var nog att ta i . Det var närmare bestämt en sylta där vi var de enda matgästerna. Jag intalade mig att det kom an på att lunchen redan passerad därav bristen på ätande gäster.

"Det är trevligt att vara ute med dig, farmor", sa pojken och jag skrev under hans påstående och svarade att jag kände likadant. Det är alltid trevligt att umgås med någon vilken jag håller mycket av.
Egentligen ville jag bjuda honom på något mer fashionabelt, typ Gyllene freden, men det får anstå till dess att gossen lärt sig uppskatta att farmor bjuder på mat som kostar en hel månadslön.

För övrigt har jag aldrig varit på Gyllene freden. Har endast gått förbi dess port och det är tveksamt om jag någonsin kommer att gästa deras bord. Har fått för mig att det endast anstår kulturpersoner att slå sig ner i den ståndsmässiga stadskrogens bord och läsa från menyn. Men det är kanske enkom ett antagande baserad på stamgäster som Carl Michael Bellman, Evert Taube och Anders Zorn.

Hur som helst, vi nöjde oss med syltan i Norrköping och även om jag inte tyckte maten var varken vällagad eller smakrik så var gossebarnet nöjd, lät sig väl smaka samt uppskattade gemenskapen med sin farmor. Vilket var det absolut viktigaste i sammanhanget.

Norrköping är en stad med stort utbud av just restauranger. Även Paolo Roberto har upptäckt att staden har potential för att öppna en krog. Där serveras maträtter till hutlösa priser med dofter, kryddor och smaker hämtade direkt från Italien.
Nyöppnad och omtalad. Inte enbart för det italienska köket utan också för det sega köttet och märkliga bemötandet de ätande gästerna får.

Några citat hämtade från gästernas uttalande:
Frågande gäst:"Var kommer tonfisken från"?
Svar: "Frysen".
Frågande servitör:"Vill du ha kaffe på maten"?
Gästen: "Nej tack".
Svar från servitören: "Då kan du gärna få sitta kvar ett tag till om du vill".
Gästen: "Tack det gör jag gärna för jag har ännu inte fått in maten jag beställt".
Om inte detta vore nog har det berättats hur kocken lyckades tutta på de råvaror han handskades med. Varpå eldsflammorna slickade de italienska ögonbrynen vilket i sin tur ledde till att det uppstod viss kalabalik i köksregionerna innan elden var släckt och läget under kontroll.

Paolo Roberto får nog ta sig i kragen om hans restaurang ska nå Norrköpings svindlande kulinariska och gästvänliga mathöjder. Fram till dess väljer jag att äta på billiga syltor.

Stortvillingpojken och jag torkade oss om munnarna med bit hushållspapper vi själva fick riva loss från en hushållspappersrulle, tackade för maten och lämnade syltan. Därefter införskaffade vi oss var sin bukett tulpaner och körde hemåt. Gossen höll krampaktigt sin vårliga bukett i handen under hela bilresan. När han klev ur bilen hemma hos sig undrade han när jag tänkt att vi ska bege oss ut på nästa äventyr.

"Snart min lille vän, mycket snart. Planeringen är i full gång".
Pojkvaskern log brett och jag kände att han gjort min dag. Det behövs så lite för att resultatet ska bli stort.
.