Summa sidvisningar

torsdag 31 december 2015

Åka i sovvagn och skåla med en 117-åring



Sista dagen på detta år. Någon nyårskrönika tänker jag inte ge mig in på. I morgon är en ny dag och ett nytt år. Är säker och viss om att det kommer att kännas likadant i morgon som det gjorde idag.

Ljuset har så smått börjat återvända. Det mörknar inte lika fort på eftermiddagen och det märks i sinnelaget.
Eftermiddagen har vi spenderat till en rejäl skogspromenad. Lika spännande varje gång eftersom maken är av den åsikten att upptrampade stråk bör undvikas i största möjligaste mån. Han har rätt, som vanligt. Att trampa bland ris och morän stärker rygg, knän och inte minst lårmuskler.
Svetten dröp, den skinnfodrade mössan kliade och pulsen steg.

Vi träffade på ett par skor under vår vandring. Prydligt upphängde på en utstickande gren från stammen på en fura. Kanske en vandrare blivit blöt om fötterna och hängde upp sina skor på tork. Eller så hängdes de upp där på den vackra tallen när hösten skulle övergå till vinter. Meningen bakom det hela kanske är att de ska få hänga där till dess att vårsolen kommer och hjälper till att spränga fram de nu ännu vilande knopparna. Som en sorts symbol över att livets vandring inte kommit till vägs ände, det är endast en vilopaus tills det är dags att trä skorna på fötterna och göra jublande glädjeskutt i den skira grönskan.

När jag var yngre hade jag alltid planer när jag stod inför ett nytt oförbrukat år. Nu finns längre inga storstilade planer. Små önskningar möjligtvis. Som att få åka tåg i sovvagn. Det har jag aldrig tidigare provat på. Tycker det verkar så trevligt. Ligga nedbäddad medan tåget rusar fram i natten.
Jag förslog maken att vi skulle göra en resa någonstans långt bort. Med tåg och sova i en sovkupé. Till Berlin. Jag fick inget direkt konkret svar tillbaka, jag är osäker på hur han ställer sig till mitt förslag.

Den mest angelägna önskan jag har i nuläget är att orka hålla ögonen öppna fram till tolvslaget efter att ha tillbringat natten till idag i vaket tillstånd. En flaska bubbel med den rätta bouqueten inhandlad på Ica, ligger i kylen för att få lagom sval temperatur. På tolvslaget klingar jag mitt glas mot makens och tackar för den trettioåttonde nyårsafton vi fått fira tillsammans.Vi har dock inte trettioåtta återstående nyårsaftnar framför oss. Då skulle jag som 98-åring få skåla med min 117-åriga make vilket i så fall skulle vara intressant för forskare i forskningen om människans åldrande.

Välkommen 2016, vi ska göra allt vi kan för att förvalta året och vårt återstående fortsatta liv efter bästa förmåga.