Det blev inte som jag hoppats på. Det känns oroligt. Strax efter midnatt avslutade vi valvakan. Skärrade men föga förvånade. Missnöjet jäster och då landar röstsedlarna där de gör. Men jag gillar inte läget!
Nu blir det väl rena rama cirkusen innan en regering bildats. Den verbala cirkusen har pågått länge och inte lär det bli bättre.
Efter det att vi gjort vår plikt i vallokalen hämtade vi upp stortvillingarna och deras lillebror och gick på en riktig cirkus. Vi skrattade, häpnade och förskräcktes över vad som utspelades i och högt ovanför manegen.
Aldrig, sa vi till varandra, aldrig ska vi försöka oss på det där. När så lindansarna gjorde korstecken över sina bringor förstod vi att nu, ja nu blir det någon extra ordinärt. Vilket det också blev. Med livet som insats utan livlina dessutom.
Idag har vi lagt en omvälvande helg bakom oss. Och snart även denna första dag på veckan. En dag som bjudit på varierande sysslor. Bland annat har trädgårdsmöblerna bytt plats från våra verandor till dotterns garage för vinterförvaring. Samt en tur med släpkärra till vår lokala återvinningsstation. Vi skulle slänga ris och löv. Riset på högen och lövet i containern för trädgårdsavfall. Vid högen hade en man ställt sin bil och kärra. På längden. Vilket betydde att vi inte kunde som brukligt är backa upp mot högen. Som i sin tur föranledde onödigt släpande. Jag blängde och muttrade men han verkade obrydd. Möjligtvis blängde han tillbaka en aning. När mannen var klar for han iväg och ställde sig vid containern för trädgårdsavfall. Tre korgar äpplen som inte dög varken till äppelmos eller paj hade ratats. Maken körde upp sin bil framför honom och började backa för att rätta in sig i ett rakt led. Plötsligt i vad som verkade vara en slags hämndaktion för tidigare irriterade blickar från mitt håll eller om mannen var ovanligt klen vilket han möjligtvis upptäckte efter att ha gått från bilen cirka en och en halv meter med första korgen, hoppade han in i bilen och körde fram den där metern för att slippa gå allt för långt. Därefter hängde han sig på tutan för att påkalla min makes uppmärksamhet.
Sen svor han åt mig. Mustaschen fladdrade på överläppen när han skrek att man måste faktiskt titta bakåt när man backar en bil. Jag skrek inte tillbaka eftersom jag kan det där med hyfs och fason. Däremot ifrågasatte jag lugnt och stilla hur korkad man kan vara som kör fram mot en bil som tänker rätta in sig i ledet.
Sen stod vi där bredvid varandra, han med sina ruttna äpplen och vi bar löv som till största delen på grund av långt avstånd mellan kärra och container inte hamnade i anvisad plats för trädgårdsavfall.
Det där är allt en riktig muntergök, sa jag högt till maken. Eller om jag sa att det där är allt en riktig tjurig gubbj**el, ja det minns jag inte riktigt så här i efterhand.
Men allt kan ha sin förklaring. Kanske det parti han röstade på var grönt eller rött eller så var han besviken över att han inte fick gå på cirkus. Eller så var han missnöjd över årets dåliga äppelskörd. Alla kan vi ha en dålig dag med låg sinnesstämning som följd.
