Summa sidvisningar

fredag 27 januari 2017

Små fragment och kooperativ livsåskådning


Även till synes små fragment kan förgylla vardagen. Som att sätta en bukett tulpaner i en vas. Känna krispigheten i bladen, färgerna och föraningen om den annalkande våren.

En förkylning som släpper greppet, att orka kliva ur sängen när alla andra sover och göra färdigt dagens jobb för att sedan ägna de resterande timmarna åt något oviktigt.
Samla barn och barnbarn till födelsedagskvällsmat eller tanken på att det gått ett år sedan två av våra barn genomled var sin magoperation med lyckat resultat.

Min mammas glada röst i telefonen när hon triumferande berättade att Konsum köpt upp butiken på centrumplan i Skärblacka. Adjöss med Ica för hennes del. Nu kommer medmerakortet åter att tas i bruk och pappa behöver inte längre vrida sig i sin grav.
Mamma och pappa som varit kooperativet trogna under hela deras gemensamma liv. Själv är jag en överlöpare som ståndaktigt trotsat mina föräldrars livsåskådning gällande inköp på Konsum och fortsättningsvis kommer jag att styra stegen mot Ica på Kullerstad torg.

Gårdagens glädjespridare var Christer och Carina. Två arbetskollegor som under många år fört ett tätt sammansvetsat teamwork. Diskuterat arbete och ätit  lunch tillsammans. Stretat på i arbetslivet och skiljts åt som arbetskamrater när arbetsdagen tagit slut. Åkt var och en åt sitt håll för att nästa dag återförenas med ett "God morgon". År ut och år in. Fram till den dag då de plötsligt började se på varandra med helt andra ögon.
I somras gifte de sig. Inte efter kärlek vid första ögonkastet utan efter det att kärleken mellan dem växt fram. Vänskapen i arbetet bytte skepnad och nu ämnar de leva sida vid sida och dela på all glädje och sorg som kantar ett äktenskap.
Kärleken är nyckfull och kan slå till när och var som helst.

Det är bland annat de där detaljerna livet erbjuder vilket kan komma mig till del och som gör att jag kan känna mig till freds.