Summa sidvisningar

lördag 10 september 2016

Med känsla för inredning och olja i baken


Som barn och inledningsvis på min tonårstid ansåg jag det ytterst penibelt att inhandla toalettpapper. Mina föräldrar suckade djupt och tungt då jag blev ivägsänd för att göra inköp av diverse matvaruartiklar samt toalettpapper och kom hem efter avslutat uppdrag utan dessa av nöden tvungna rullar av mjukaste papp.
Jag hävdade att samtliga butiksanställda samt mina medkunder noga höll koll på hur stor vår förbrukning av denna artikel var.
Pappa hävdade svärande motsatsen. Att folk fullständigt gav blanka fan i hur mycket vi sket. Jag vägrade dock hårdnackat varpå pappa muttrande fick springa till affären med hårt åtknipna skinkor för att han skulle slippa omaket med att gnugga sidor ur Aftonbladet när nöden gjorde sig gällande.

Idag har jag inga problem med inköp av dessa mjuka rullar. Händer till och med att jag köper storpack för den nödvändiga säkerhetens skull.
Till min glädje upptäckte jag sist jag skulle köpa toapapper att rullarna hade ett mycket trevligt mönster. Grått och vitt. Samma färgskala som kaklet i vårt badrum. Jag slog till på direkten. Släpade hem tre stora förpackningar och fyllde hemkommen på vårt förråd av toalettpappersrullar.
När jag hängde upp den första rullen i hållaren häpnade jag av det enastående resultatet. Min fasta övertygelse är att jag borde ha blivit inredningsarkitekt. Toalettpappret gifte sig direkt med våra kaklade väggar. Amazing!

Förr, när vanligt folk använde det som fanns till hands när röven skulle torkas, var det endast de rika som kungar och adliga släkter som kunde unna sig lyxen att använda toalettpapper för  ändamålet. Andra vars blod inte rann blått genom ådrorna fick nyttja sina rövskrapor av trä, ihopsamlat löv eller om det gällde kvinnor nederdelen av kjolen. Undantagsvis vikingarna som torkade sig med djurben eller ostronskal.
När toalettpappret fick sitt verkliga genombrott och slagkraft i slutet av 1800-talet innehöll det en slags olja som skulle lena gott åt den krake som drabbats av hemorrojder. Ganska synd att den oljan försvann från toalettpapperstillverkningen. Antagligen uppdagades det att den inte var hälsosam. Eller så blev tillverkningen allt för kostsam med olja i pappersmassan.

Det finns regler för hur en rulle toalettpapper ska hängas i sina hållare. Är hållaren beskaffad med avrivningshjälp ska rullen placeras med pappret hängande framåt mot användaren. Saknad däremot avrivningshjälp ska rullen hängas med pappret bakåt, bort mot användaren.
Undrar just hur många av oss som är medvetna om vikten av detta hängningsmoment?
I vårt land är vi storkonsumenter av toalettpapper. Vi förbrukar 15 kilo per person och år men i Amerika är det värre. Där torkar sig varje amerikan med hela 22 kilo toapapper per person och år.

När jag går in i vårt badrum tittar jag med välbehag på det grå-vitmönstrade toalettpappret där det hänger i sin hållare. Visserligen hänger rullen inte enligt regelboken eftersom vår hållare inte är beskaffad med något avrivningshjälpmedel. Men skulle vi hänga rullen med pappret bakåt mot väggen skulle det snygga mönstret som går ton i ton med vår kaklade vägg inte synas. Gäster som besöker vårt badrum skulle då inte begripa vilken sinne jag har för inredning.