Summa sidvisningar

torsdag 22 oktober 2015

Spökstad och helveteshål



Om någon mot förmodan undrar hur föredraget gick i går kväll kan jag låta meddela att jag känner mig nöjd med min insats. Verkar som om åhörarna blev nöjda de också.
Hemfärden från Linköping blev dock minst sagt spännande. I mörkret tappade jag totalt orienteringen och trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att övernatta i staden. Vänta på att morgonen skulle gry så jag fick möjlighet att lokalisera mig.

Anledningen till förvirringen var att jag parkerade i ett parkeringshus. Vid utfärden fick jag köra två våningar uppåt vilket för mig verkade minst sagt galet. Det visade sig bara vara början på min något okontrollerade hemfärd.
Jag hade i mörkret på en totalt ödelagd gata promenerat den korta biten från föreläsningssalen till parkeringshuset. Det kändes inte helt okej med tanke på allt som händer ute i samhället. Parkeringshuset låg lika öde som gatorna. Några få uppställda bilar utan tillstymmelse till dess ägare. Det ekade för varje steg jag tog och känslan av ensamhet i mörkret isade i ryggraden. Fantasin om vad som kan hända i ett tomt parkeringshus en sen kväll behöver ingen närmare beskrivning.

Ut med bilen kom jag även om jag körde ut på gatan åt i mitt tycket totalt fel håll. Planlöst svängde jag av ömsom till höger, ömsom till vänster. Ibland körde jag i bussfilen och en gång mot rött. Tror jag, hann inte med att se trafikljusen i det framrusande fordonet. Plötsligt befann jag mig snurrande vid Universitetssjukhusets baksida. Då såg jag bårhuset och kände en stor lättnad. Där har jag vistas många gånger och vägen blev med ens mycket välbekant. Hem kom jag efter gängse ordning även om jag kände mig bortgjord över att inte hitta i Linköping. Där jag ofta kört bil. Dagtid vill säga. Mörker gör det bekanta obekant.

Idag har jag varit i Norrköping. Staden vars gator är för mig hemmagator. Två jobb har jag hunnit med, båda jobben utomhusbetonade. En handelsträdgård samt ett ställe där det säljs motorsågar. I detalj har jag fått veta hur jag kan fälla ett träd på säkrast sätt. Kan tänkas att maken får låna ut sågen till mig inom en snar framtid.

Mellan jobben gick jag på café. Stor chailatte och en beagle med lufttorkad skinka. Slank in på bokhandeln och köpte Mats Strandbergs nysläppta bok Färjan. Ska visst vara bra har jag läst i recensionerna. Drack min latte, tuggade på smörgåsen och började läsa i boken. En hel timma till förfogande. En timma som bara var min. Hör inte till vanligheterna.

Tre män satt vid ett bord lite längre bort. Jag smyglyssnade. Den enda hade varit i Tjernobyl och tittat på staden som förvandlats till en spökstad. Den andra mannen hade varit och tittat ner i ett helveteshål i Kazakstan. Den tredje mannen talade konstant i sin mobiltelefon. Sedan övergick de till att diskutera hur de på bästa sätt skulle riva en mellanvägg.

Två äldre kvinnor satt på andra sidan om mig. Den ena kvinnan talade också i mobiltelefon. Högt så alla skulle höra att hon fått ett barnbarn. Vi vet även hur hälsotillståndet artat sig för den nyförlösta mamman. Det verkar lovade, där det tidigare ömmat kändes allt bra och svullnaden har nu lagt sig. Skönt att höra.

Vid tredje bordet satt en ung kvinna. Hennes mobiltelefon kvittrade som en fågel. Hela tiden kvittrade det. Kvinnan läste sina sms och fnittrade. Hon hade ingen egentid utan fikade med någon annan genom sin mobil.

Kvällen ska gå åt till uppladdning inför helgen. Vi ska ta hand om småtvillingarna, deras storasyster, en ledarhund, tre råttor och en gäng fiskar. Stortvillingarna ska också de sälla sig till gänget även om de endast stannar ett par timmar under morgondagen.
Det krävs att insupa massor av energi vilket sker bäst genom ett tidigt sänggående och en god natts sömn.