lördag 4 februari 2017

Mor Greta och ostrukturerade muffins


Om en månad har jag levt i 62 år och en dag. När jag fyllde 30 fick jag en flaggstång. När jag fyllde 40 fick jag ännu en flaggstång, beroende på att vi flyttat från den tidigare.
Fanan från den första stången finns fortfarande i vår ägo. Dock passar den inte ihop med den nuvarande flaggstång utan är endast ett nostalgiskt minne.

Det händer då och då att kvinnor, för det är oftast kvinnor, som uppnått sin pensionsålder klappar mig ömsint på huvudet. Ler och säger "Flicka lilla, du är bara barnet. Du har mycket kvar att lära"
Då ler jag tillbaka, niger och nyper i klänningsfållen och svarar, "Ja tant, tack tant, det ska jag lägga på minnet."
65 år är det magiska födelsetalet då inträdet i vuxenlivet äger rum. Det är då vi kan snegla på 62- åriga flickor och drömma oss tillbaka till tiden då hullet var fast, blicken klar och tankarna rediga.

Idag har jag med unga spänstiga steg förvånat mig själv med att ta en relativt lång morgonpromenad. Maken lämnade jag hemma, han hostar och känner sig okry så han var inte välvilligt inställd på någon promenad.
Men mössan neddragen över pannan, vantar på händerna och halsduken ordentligt omvirad kring halsen travade jag iväg. Målet om återvändandet hemåt hägrade. Kaffelatte och mor Gretas kryddiga muffins överskuggade den ensamma och smått trista promenaden.

Receptet på mor Gretas muffins hittade jag i min av smör tummade kakbakbok. Boken inköpt av mig själv när jag i unga år träffade maken. Målet var att bevisa att jag trots min späda ålder kunde baka kakor som överträffade de mer rutinerade kakbagerskorna. Maken har genom åren varit min största support och alltid hävdat att mina kakbak genererar i de bästa kakorna. Även de misslyckade, speciellt gällande sockerkaka. Vi delar hängivet vårt gemensamma intresse för olika sorters bakverk.

Jag måste ändå tillstå att mor Gretas muffins inte uppnådde mina förväntningar. Den rätta strukturen på bakverken ville inte riktigt infinna sig. Smaken är det utseendet till trots ändå inget fel på. Kryddningen stämmer väl överens med vad receptet lovade.

Kakor tillhör några av livets små höjdpunkter. Oavsett om det är hembakat eller köpebröd. Och en stärkande promenad ökar aptiten på livets små guldkorn med innehållsförteckning smör.
Att baka, oavsett vad, ger dessutom balsam åt själen och förhöjer fikastunderna avsevärt. Sen får de hälsosamma kakmotståndarna tycka vad de vill. Vi lever i ett demokratiskt samhälle  med yttrandefrihet, så länge det nu varar. Som det verkar är det väl bara en tidsfråga innan vi blir tilldelade våra åsikter med inslag av den bruna nyansen.