Summa sidvisningar

fredag 11 mars 2016

Vinterbleka ben och att gröpa ur det göttaste först


Naturen gnistrade när vi vaknade i morse. Solen släppte igenom de första strålarna mellan tallarnas stammar. I min rosa fluffiga morgonrock, raggsockor och makens vandringskängor lufsade jag runt i trädgården för att rekognosera. Det var kylslaget men vackert. Efter frukost och morgontoalett gick jag ut för att fota den frostiga våren.

Det känns nära nu. Sociala medier levererar snödroppar och vintergäck, fika utmed den soliga husknuten och i Skövde pumpas cykelslagen, det är dags för vårens premiärtur bakom cykelstyret.

Jag firar in årstiden med att till mig själv sticka en vårtröja. Garnet har jag köpt hos Margaretha i Ljusfallshammar. Hennes 200-åriga bod är fylld av garner, det är bara att välja och vraka.
Tillbakalutad i soffan med fötterna på rumsbordet låter jag stickorna slamra mot varandra medan arbetet växer fram. Lämnar skolmassaker, stängda gränser, hemska förhållanden i Sydsudan, badhus som håller stängt för män under en dag så kvinnor kan bada i lugn och ro, saboterade ambulanser med frustrerad sjukvårdare, Zlatan och tjafset i mello för en stund. Känner mig tillfreds i min egna lilla trygga vrå med stickor och garn.

På väg mot vår lokala matvaruaffär såg jag en promenerande yngling. Iförd t-shirt och halvlånga byxor. Huden ännu vinterblek och jag finner det aningen överdrivet att klä sig sommarlätt även om solen skiner från klarblå himmel.

När jag var barn fick jag inte lägga undan vinterkläderna före 1 maj. Valborgsmässoaftonen var den magiska gränsen då mamma deklamerade att dagen efter fick jag byta ut livstycket med tillhörande klistrumpor mot vita knästrumpor.
Jag tog fasta på löftet och sprang omkring med kylslagna ben som mest liknade Värmländsk hackkorv till färgen. Gråblå. Ty även om månaden maj inträtt fanns det inga garantier att värmen nått fram. Men ungar var härdade på den tiden, vana att vara ute i friska luften och någon förkylning minns jag inte att jag drabbades av.

På eftermiddagen lät jag ytterdörren stå på glänt. Släppte in vårluften i huset. Det är en speciell doft med insläppt vårluft. Det vittnar om något som bär med sig en ny fräschör.
Hörde hur det knastrade i grusgången. Stortvillingflickan med en påse i handen. Semlor. Tre stycken. En till henne, en till mig och en till farfar. De hade varit till vårt hembageri och handlat på kredit. Makens plånbok låg kvar hemma men han är en betrodd kund och har redan gäldat sin skuld till bagerskan Camilla.

Liten snorig flicknäsa men glad ändå. Semlor med varm mjölk i tre framställda tallrikar på köksbordet.
Det göttaste gröps ut först av allt. Det är så en semla avnjuts på bästa sätt.