Summa sidvisningar

lördag 22 augusti 2015

Brunråttor och ett garageparty


Nu blommar ljungen och delar av vår trädgård är som en violett blomstermatta. Vackert men vemodigt. Ytterligare ett bevis för att hösten och med den en annalkande vinter har gjort sitt inträde.
Hoppas maken snart gör slag i saken och bokar de där flygbiljetterna till varmare breddgrader som vi talat om. Mitt i kalla vintern bär det av och vi får ett välbehövligt avbrott från vinterkylan under några dagar.

Hösten är även fladdermössens tid. Det är då vi kan bekanta oss lite närmare med dessa trevliga varelser. Nitton olika arter finns det i vårt land har jag fått undervisning i då jag deltog i en fladdermussafari härom kvällen. Samt att fladdermösshonor själva bestämmer när det ska bli bebisar efter befruktningen. De föder ungarna upp och ner då det är dags och om ungen råkar tappa taget efter födelsen är navelsträngen så anpassad att den fungerar som ett slags bungyjump.

I samlad trupp gick vi till Femöresbron vid Motala ström i Norrköping. Den fladdermusälskande guiden höll täten bärandes på pejlutrustning.
Motionärer sprang fram och tillbaka, hundar ute på rastning och svärmande par passerade oss totalt ovetande om vad som föregick sig strax ovanför deras huvuden.
Det knattrade och kvittrade i pejlingsapparaterna och aktiviteten från läderlapparna var enorm.

Småtvillingarnas storasyster och jag delar på intresset fladdermöss men eftersom ingen vet om de går att ha som direkta husdjur kommer hon och hennes systrar att få råttor utan flygförmåga. På tisdag. Maken har lovat att vara chaufför åt råttorna när de ska transporteras hem till den enorma bur med diverse lekutrustning som ska bli deras nya hemvist.
Sonen har även han haft råttor i sitt hemman. När han blev vuxen och skaffade sig egen bostad vill jag tillägga. Ilskna krabater som gärna bet sig fast i ett finger med blodvite som påföljd. Av anledning till detta är jag inte så värst begeistrad över inköpet av råttor men nu är det inte jag som ska leva tillsammans med dem utan våra barnbarn. Det var först tal om en orm men planerna ändrades och det blev istället ormens föda som i levande tillstånd får bli barnens kelgrisar.

Det är i alla fall inga brunråttor de skaffar sig. Brunråttor finns det dock gott om nu för tiden. Som knaprar och förstör i vårt samhälle. Förökar sig snabbt och de som borde försöka hålla beståndet nere är rådvilla. Eller fega, jag kan inte avgöra vilket. Det gäller att krypa fram ur hålorna och gå till attack mot de krafter som sakta håller på att ta över.

Kom plötsligt att tänka på Råttfångaren från Hameln. En ruskig saga om svek och hämnd men även en berättelse som handlar om att dansa efter någon annans pipa.

Idag har jag förresten råkat köra på en EPA-traktor, på tal om elände. Inga personskador uppstod av något slag men EPA-traktorns framskärm sprack emedan min bil klarade sig utan repor eller andra blessyrer.  Vem som orsakade olyckan låter jag vara osagt, men jag tog på mig hela skulden som den rakryggade kvinna jag är. Jag var omköraren och enligt maken är det omköraren som ska se till att inga missöden uppstår. Med det konstaterande såg pojken som körde EPAN lättad ut och vi skildes åt som goda vänner och en ifylld skadeanmälan. Nu får pojkens pappa jobba lite extra i garaget men mig veterligen är han mycket förtjust i att jobba i garage. Jag har faktiskt blivit inbjuden på kalas till just det garaget där pappan håller till. Frågan är nu om jag fortsättningsvis får någon inbjudan till garagefest. Det återstår att se...