Summa sidvisningar

tisdag 30 juni 2015

Blodbussen och astronauternas blöjbyxor


Så har jag då gjort vandringen i minnenas kvarter. I min hand höll jag en liten hand tillhörande småtvillingarnas storasyster. Vi vandrade genom Norrköpings gamla industrilandskap. Pausade med pannkakor, sylt och grädde i Arbetets museums café. Gick därefter de sju våningarna upp i byggnaden och konstaterade att EWK:s teckningar hänger kvar men att Mumintrollen flyttat. Till Finland där de hör hemma antagligen.

I Motala ström hade någon kastat ner en cykel. Ett stackars krake som kanske tröttnat på att bli åthutad när när denne någon med dödsförakt kastat sig över något övergångsställe ämnat åt fotfolket. Eller kanske en lånecykel där lättjan talat och det var enklare att hiva ekipaget i strömmen än att återbörda den till dess rättmätige ägare.

Inga laxar såg vi som hoppade i strömmen men kikade in i ett kontor där det stod ett glas med vatten och ett rött äpple bland alla papper. Blodbussen var parkerad vid Turistbyrån. Vi stannade och dividerade huruvida vi skulle lämna ifrån oss en skvätt blod men kom till den slutsatsen att vi sparar på dropparna till ett annat tillfälle och gick istället in till astronauternas utställning. Där fick vi se månbilen som fortfarande hade måndamm på stänkskärmarna. I en monter tittade vi på astronauternas blöja som liknade vadderade kalsonger. Var rörande överens om att vi aldrig vill bli månfarare om vi var tvungna att rusta oss med dylika underställ.

Visualiseringscentret bjöd på filmföreställning i domen. Utplåningen av dinosaurierna stod på programmet. En välgjord film som gav upphov till skrik och kramande händer. Det var åldersgräns för besökarna. Fem år fyllda, annars inget inträde i salen. Flickungen uppmanades av mig att tydligt uppge sin ålder på fem år om någon frågade. Hon ställde sig tveksam. Hon fyller först i oktober men övade sig lydigt och svarade rätt när jag frågade. När vi närmade oss biljettriverskan svek modet och jag fick i den händelse att åldern kom på tal uppgift att lämna den upplysningen.

Torra spindlar i cafeterians mellanfönster. Festis och hallongrottor. Hänglås som älskande par satt fast på broarnas räcken. Ett bevis för att kärleken är evig. Kanske fler hänglås satts dit av samma personer. Vad vet jag. Bara att kärleken består men föremålen växlar. För vissa.

Vandringen i minnenas kvarter blev en lyckad vandring. Den blev till vår vandring, småtvillingarnas storasyster och min. 
På dagis väntade stortvillingarna. När vi körde hem öppnade sig himlen och regnet motade undan den strålande sol som följt oss på vår dagsvandring mellan strömmade vatten, blodbussen, ett rött äpple på ett kontorsbord, astronauternas blöjbyxor, torra spindlar och döda urtidsdjur.

Det finns dagar som har extra mycket guld i kanterna.