Summa sidvisningar

tisdag 19 augusti 2014

Kontaktlinser och grönsaksblandning



Jag har aldrig riktigt kommit överens med mina glasögon. Det bästa med dem (förutom att jag kan se skarpt och bra när de sitter där de ska) är att rynkorna runt ögonen döljs bakom glaset. I alla fall syns de mindre för betraktaren, rynkorna.
Annars är det mest ett gissel att vara glasögonbärare. De skaver, halkar ner och i liggande ställning vid tv-tittandet verkar de mest leva sitt eget liv vilket medför att tv-skärmen blir suddig.
Inte är jag speciellt snygg i glasögon heller trots att maken gör sitt bästa för att övertyga mig om motsatsen.

För snart en månad sedan slog jag slag i saken och bokade tid hos stadens optiker för utprovning av kontaktlinser. Vid första besöket garanterades det att alla, precis alla, kan bära kontaktlinser. Oavsett synfel. Om man inte råkar vara blind förstås, då finns ingen hjälp att få utan man blir utrustad med vit käpp från syncentralen. Och eventuellt ledarhund.

Besöket skulle ta två timmar i anspråk. Det tog sex. Utprovningen gick utmärkt. Linserna skulle "sätta sig" och jag blev kommenderad en rask promenad på stadens gator under femton minuter. Jag promenerade direkt till närmaste konditori. Där fungerade allt väl, jag såg vad jag beställde och klarade även av kortläsarens knappsats.
Tillbaka hos optikern skulle jag lära mig att plocka ut linserna själv. Det var då det verkliga problemet uppstod. De hade sugit sig fast på hornhinnan och satt där utan att vilja röra sig trots mitt ihärdiga grävande med fingrarna. Optikern hejade friskt på och mina ögonvitor blev allt rödare och rödare. Till sist satte optikern dit sitt eget pekfinger medan jag med vilt uppspärrade ögon befriades från de näst intill osynliga pyttesmå plastskålarna.
Så höll vi på tills den gravida optikern inte orkade längre. Antagligen hade hon suttit obekvämt med sin stora mage allt för länge och ville gå hem till sig för att vila.

I den anpassade behållaren med ett vitt och ett grönt lock placerades mina linser och jag skickades hem. Med stränga förmaningar att inte försöka mig på att exprimentera på egen hand efter stängningsdags.
Jag lovade, åkte hem och satte in linserna. Optikern stängde kl. 15.00, det var fredag och kliniken höll strängt på helgstängningens vilodagar.
Vid sänggående satt linserna där de satt och efter ett par timmars resultatlöst grävande och med svidande ögon var paniken nära. Främst hos maken.

Nu har det gått ett tag och med vana fingrar får jag både dit och ur linserna. Jag kan inte påstå att jag ser så värst bra men jag tycker ändå att jag ser bra ut. Varje vecka är jag hos den allt mer tjocknande optikern för att byta linser och efter dagens besök kan jag belåtet konstatera att jag läser även den finstilta texten. Dock ser jag uselt på långt håll. Om sex veckor ska optikern lägga sig på förlossningsbordet men hon har lovat att få ordning på mitt seende innan dess.

Så läste jag av en ren händelse att det är nyttigt för synen att äta mycket grönsaker. Helst övergå till vegetarisk kost. Jag har fått in maken på samma spår efter att han under gårdagskvällen tittade på ett ruskigt program där det varnades för ett allt för stort intag av rött kött. Jag märkte att han blev skakad av den dystra prognosen en köttätare går till mötes. Det vegetariska förslaget klubbades igenom och det var maken själv som höll i klubban.

I kväll tillredde jag en mycket god vegetarisk måltid. Jag måste ge kontaktlinserna en rejäl chans genom att hjälpsamt öka på mitt seende till det bättre på ett naturligt sätt. Men jag lovade maken att det nog kan bli en och annan köttbulle och även fläsklägg när det gått ett tag fram på höstkanten.