Summa sidvisningar

måndag 23 september 2013

Kalasbyxor och kaffe från Vietnam



Jag använder mycket sällan strumpbyxor men ibland vill jag klä upp mig och tycker att just den benutstyrseln förhöjer en finare kreation. Men jag känner mig ytterst obekväm som bärare av strumpbyxor och obehaget börjar redan då jag tar fram dem ur strumplådan.
Vad jag förstår så måste det vara fel på samtliga strumpbyxmaskiner som tillverkar dessa tingest eftersom jag aldrig lyckas med att trä på dem lika på varje ben. Det första benparet sitter som gjuten medan det andra liksom vrider sig och kryper omkring av sig själv när jag klämt in benet i den flortunna extrahuden. Att dra ur benet och göra om proceduren hjälper föga, strympbyxbenet är och förblir vriden vilket tyder på feltillverkning. Varje gång jag befriar mig själv från att ha burit dessa benplågare känner jag en obeskrivlig lättnad.

När jag var barn var jag bärare av livstycket. Längst ner satt fyra stycken stroppar av kraftig resår, två på varje sida, en fram och en bak. I dessa stroppar fästes långstrumpor som kliade förfärligt den första halvtimman innan skinnet vande sig vid det tjocka yllet.
Så en dag kom mamma hem från affären och ur väskan plockade hon fram en ny revolutionerande produkt.
Kalasbyxan gjorde sitt intåg i mitt liv. Den skulle tas på enligt ett mycket viktigt system. Hela strumpan skulle rullas upp, ända ner till foten innan det var dags att kliva i och rulla upp strumporna, en i taget och jag hatade kalasbyxan från den första bekantskapen. Men den blev min ständiga följeslagare hela min återstående barndom under årets kallaste månader. Livstycket arkiverades i en låda uppe på vinden, vart det sedan tog vägen har jag ingen kännedom om. Kastades bort tids nog antar jag.

Nu har jag burit färdigt mina strumpbyxor för ett bra tag framöver, de ligger i min resväska bland det övriga av resegarderoben.
Vår värmlandsresa innehåller en resa med mycket god mat och läckra bakverk i en härlig förening med människor som är glada över vårt besök och som vi gläds åt att få besöka.
Vi har även blivit bjudna på mat från en annan kontinent. Spännande och annorlunda smaker blandat med trivsam gemenskap runt det fint dukade bordet.
Att få smaka nya maträtter som är olik vår svenska husmanskost är intressant och jag är helt säker på att det är minst lika intressant för den ovane att äta av våra hemmarullade köttbullar, inlagd sill, rotmos och fläsklägg.
Det vietnamesiska kökets läckerheter avslutades med vietnamesiskt kaffe serverat i vackra höga glas, iskallt, toppat med klirrande isbitar och hembakad tårta dekorerad med choklad och färska hallon.

I kväll tycker jag att byxorna spänner lite extra runt midjan, men det kan vara inbillning...........