söndag 26 februari 2017

Vinterdyk och återanvänt skinn


Dagen har gått åt till friluftsliv. Dubbla långkalsonger, tre par raggsockor och termobyxor. Där till varm choklad och ostsmörgåsar.
Isen höll på sjön Hunn så maken, jag och stortvillingpojken kunde känna oss trygga där vi stod och beskådade modiga män vilka iförda dykarutrusning gjorde dödsföraktade hopp ner i en liten trekantig vak.

Jag känner mig nöjd med att aldrig kommit på tanken att bli dykare och kasta mig ner i isvatten.
Dessutom verkar det vara ett helt företag att kränga på sig all nödvändig utrustning vilket inte kan skötas helt på egen hand.
Dykare är av hårt virke som inte räds att förfrysa sina kinder i det kalla vattnet.
Själva satt vi varmt klädda på ett isblock och sörplade i oss den varma chokladen och bet stora tuggor av smörgåsarna allt medan vi beskådade dykarnas bravader.

Varm choklad har en benägenhet att skinna sig. Eller rättare sagt mjölken som tillsatts med kakao. Jag tycker det är fruktansvärt äckligt men tydligen är det numera trendigt med skinn. På en lyxkrog i vår huvudstad tar kocken vara på mjölkskinnet, saltar upp det, rör därefter ner det salta skinnet i glass och ringlar kastanjehonung över anrättningen. Kostar säkert mer än vad det smakar för den som bestämmer sig för att äta salt skinnglass.

Tycker även det verkar osmakligt att äta tuppskinn som rostats i ung. I fettet som sipprar ur tuppskinnet kokas palsternackor. När palsternackorna är färdigkokt återanvänds fettet och blir till hollandaisesås som sedan avnjuts tillsammans med de nykokta pasternackorna. Tuppskinnet blir lövtunna chips som topping och nu talar jag om återvinning på hög kulinarisk nivå.

Efter flera timmar på isen tröttnade vi. Termosen var tom och mackorna uppätna. På isblocken satt avlägsnat chokladskinn och dykarna var fåordiga. Hade vi haft ytterligare en termos skulle jag ha bjudit dem på lite varm choklad. Tror de hade uppskattat det.

Vi fann det lämpliga i att återvända hem varpå vi lämnade isvaken med dess innehåll.
Jag har redigerat 369 bilder från dagens bravader, nu väntar soffan och televisionsapparaten.
I morgon är en ny dag med allt vad det innebär. Det står inte på innan det är söndag kväll igen, mycket ska hinnas med innan dess. Både det som är trevligt men även det som är mindre muntert. Som att sitta i en anhörigstol på universitetssjukhuset i Linköping under ett antal timmar. Det tillhör inte veckans höjdpunkt. Men om allt vore roligt skulle det som är roligt inte vara roligt utan löpa risken att bli själlös rutin.