Summa sidvisningar

torsdag 16 april 2015

Tvära kast och de som sitter i träden


Det finns de som aldrig bryter upp. Stannar på samma plats där de föddes, går till sina arbeten och lämnar inte den invanda arbetspalsen innan det är dags för pensioneringen. Om inte företaget lägger ner eller säljer till utlandet vill säga. Så finns det de som håller ihop genom livet. Från förlovning, giftemål och fram till dess att döden skiljer dem åt.

Jag hör inte till den kategorin av människor. Jag har brutit upp både för min egen överlevnads skull men även för att jag varit nyfiken och orädd att prova på nya utmaningar. I grunden har jag ingen hög och märkvärdig utbildning. Endast gått i skolan de nio år som jag varit tvingad till det. Om jag bortser från det år jag gick och utbildade mig till verkstadsmekaniker med inriktning på supportsvarvning samt en sjukvårdsutbildning. Ändå har jag lyckats nästla mig in på flera olika arbetsplatser under åren som gått. Vilket medfört att jag nu kan unna mig att i förväg få smaka på pensionärslivet. Idogt pensionssparande har öppnat möjligheten trots att jag hört oroliga röster som gruvat sig över att "du som aldrig jobbat" inte heller kan räkna med att klara mig ekonomiskt som pensionär. Med hänvisning till att lantbruk, som varit min huvudsyssla under många år, inte räknas som ett arbete. Därav minsta möjliga pensionpengar...

Vår son har även han genomlidit skolan som ett nödvändigt ont. Gått dit för att han varit tvingad. Efter skolan befann han sig i ett mellanland, svävade fram och gjorde oss föräldrar oroliga. Efter en tid tog han steget ut i arbetslivet och har i flera år suttit bakom ratten på en taxibil. Dåligt betalt och krångliga arbetstider. På slutet var han nog en aning krånglig själv och vi såg hur han vantrivdes.
Så ringde han oss en dag och berättade att han tänkte säga upp sig, sadla om och bli trädgårdsmästare.
Vi blev mäkta förvånade eftersom vi aldrig uppfattat honom som intresserad av trädgårdsskötsel,
Visserligen såg vi hur hans och sambons egen trädgård började grönska och blomstra, men att överleva på trädgårdsskötsel hade vi aldrig trott att han skulle ge sig in på.

Sonen och sambon sökte till trädgårdsmästarskolan och kom in på andra försöket. När vi träffades handlade det om sticklingar, trädbeskärning och mullens unika egenskaper. Vi började förstå att de hittat rätt och gladde oss med dem båda
Lagom till jul blev de klara med sin utbildning.
"Sök jobb!" uppmanade vi dem. De hade dock andra planer med sin utbildning och startade en egen trädgårdsfirma. Vi nickade och hurrade samtidigt som den där oron gnagde inom oss.
Eget företag. Som egenföretagare känner vi till våndan och vet hur medaljens baksida ser ut. Hård konkurrens och hårt arbete...

Tre månader har nu Kullerstads trädgårdsservice varit igång. Dagarna efter de lämnat ut reklam kom jobben. Och jobben fortsätter att strömma in. Majoriteten är Skärblackabor som vill ha deras tjänster. Skärblackaborna som håller hårt på de lokala företagen och är dem köptroga.
Uppflugna i fruktträden har de med noggrannhet klippt bort vattenskott, rabatter har rensats för att
vår -och sommarblommorna ska få möjlighet att frodas och plattgångar har lagts om.
Mun mot mun-metoden har börjat ge ringar på vattnet och Kullerstad trädgårdsservice får sakta men säker en plats på den vårgrönskande marknaden.

Vi som föräldrar, och även svärföräldrar, känner en stolthet över deras egna projekt.  För den som verkligen vågar och vill är inget omöjligt. Det gäller bara att inte vara rädd för utmaningar. Borde fler försöka sig på...