Ibland blir det inte som planerat. Som resan till Frankrike och min svågers tillika makens brors begravning som ägde rum idag. Med dubbel sorg i hjärtat fick vi meddela att tyvärr, vi kommer inte.
Vi har ändå varit närvarande. Hissat flaggan på halv stång och haft en egen minnesstund i Östergötlands vackra natur.
Med kylväskan fylld av mat och dryck samt en korg med fika gav vi oss av hemifrån i vår bil. Hittade en plats där smörblommor och midsommarblomster blommade, ekar gav skugga och fågelsång istället för begravningsmusik. Där satt vi tätt ihop. Nästduken i beredskap och med en bön tackade vi för livet som varit och det liv som är just nu. Vi tackade för kärleken, för en bror, svåger, make, far, farfar, farbror och god vän och vad han betytt för var och en av oss. Bad om tröst och styrka för alla oss som finns kvar. Sen fikade vi, njöt av solen som värmde och följde fjärilarnas dans kring termosen.
Det var ett fint och mycket personligt avsked. Vi var där på samma tid då begravningsgudstjänsten pågick, långt borta men ändå så nära. Sittande på en sommaräng och citerade psaltaren 103:
En människas dagar är som gräset
Hon blomstrar som en blomma på ängen...
