onsdag 9 maj 2018

Årets första kallvattenchock och en psykiatriker med behörighetsintyg


Idag har jag tagit årets första kallvattensdusch! Så fantastiskt skönt. Jag mjukstartade med den temperatur jag vanligtvis nyttjar. Så hett som det går att uppnå. Därefter vred jag blandaren mot det kalla, sedan stod jag i hela min nakenhet och kände duschstrålarnas kyla mot huden. En obeskrivligt uppfriskande känsla. Kommer inte bli den sista kallvattendusch i sommar. Ingen ska få tillfälle att kalla mig duschkruka!

Duschen var välbehövlig. Ty under dagen har jag varit trädgårdsarbetare. Tillsammans med maken och sonsambon. Pensionärstillvaro som inte kräver någon skatteinbetalning.
Normalt sett är jag ytterst sällan med och jobbar i sonens och sonsambons trädgårdsfirma. Jag kör istället omkring på deras barn under ordinarie arbetstid. Om jag inte kör omkring på deras kusiner och ledarhunden vill säga. Men måndagen bjöd på något extraordinärt gällande transporter. Då var det tunga maskiner som skulle fraktas från utkanten av Söderköping in till Norrköping där sonen väntade på leverans i en trädgård som står under förvandling.
För att hinna med tidsangivelsen ringde klockan 05.00 och manade till uppstigning. Att inneha körkortets högre behörighet innebär vissa åtagande. Som att transportera tunga maskiner.

Nu hotar dock Transportstyrelsen med att dra in körkortets högre behörighet om jag inte införskaffar mig ett läkarintyg som påvisar att jag är en lämplig innehavare till alla de bokstäver jag en gång i tiden införskaffat mig och som ger mig tillstånd att köra tung lastbil, släp och buss. Framförande av motorcykel går också bra men det låter jag bero. Detta hot av indragning om inte läkaren säger sitt sker vart tionde år.  Jag känner mig vid god vigör och finner detta påfund från Transportstyrelsen som helt överflödigt. Dessutom visar det sig vara omöjligt och mycket problematiskt att hitta en doktor som utfärdar nämnda intyg. Efter en hel del googlade fann jag en psykiatriker i Linköping som kan allt om högre behörighetsintyg.  Jag känner mig dock aningen skeptisk till att besöka en psykiatriker i ärendet. Som dessutom inte vill tala i telefon utan endast ha mejlkontakt. Enligt hemsidan har psykiatrikern en mycket vänlig sekreterare som gärna svarar på frågor. Vilket ej gäller mina spörsmål. Hennes väna telefonsvararröst uppmanar mig att mejla in mina frågor, vad de än må vara.

Nu känner jag mig villrådig. Det lutar åt att jag struntar i alltihop och enbart ägnar mig åt helt vanlig bilkörning. Men då protesterar de som inte har den högre behörigheten. Vem ska då köra de tunga transporterna? utropar de unisont.
Jag ler och tänker, "hur skulle livet te sig utan mamma?" Det blir väl igen annan råd än att nästa vecka göra ett nytt försök med den där psykiatrikern. Just nu lägger jag behörighetsintyget åt sidan en stund och njuter istället över att vårt körsbärsträd står i full blom.