Summa sidvisningar

torsdag 11 december 2014

Små piller, en halt höna, en liten groda och trötta bin


Vi har stundom funderat på att skaffa oss ett husdjur. Kanske en katt eftersom vi har haft det tidigare och har en viss vana av dessa trevliga djur. Men så kommer ansvarstankarna. Ett djur måste skötas om på bästa tänkbara sätt, kan inte lämnas ensam hemma under en längre tid och så blir de sjuka. Så sjuka att de till och med dör eller måste avlivas. Djuret är en del av familjen och sorgen blir smärtsam och tung. Därför har vi beslutat att det duger bra med lånehunden vi har.

Veterinärkostnader är dessutom väldigt dyra om man nu inte varit ordningsam och skaffat en djurförsäkring vilket varje djurägare bör göra. Men igår fick jag lära mig att det finns alternativa metoder istället för att kontakta en veterinär om olyckan varit framme eller sjukdomar slår till.

Djurhomeopati där det endast används pyttesmå piller tillverkat av växtdelar och mineraler. Homeopaten lovade att även stora hästar kan behandlas med goda resultat. Hundar och katter som drabbats av sorg eller är skotträdda kan få naturmedel för att bli glada och nöjda vilket även bidrar till glada och nöjda djurägare.

Höns som plötsligt börjar halta eller en liten groda som tappat matlusten kan söka hjälp hos homeopaten. Hönsbenet blir brukbart och grodan börjar snaska i sig myggor och larver igen.

Det som imponerade mest på mig var nog bisamhället där bina tröttnade på att städa inne i sin kupa. Lorten grodde och yngelrötan var ett faktum. Homeopaten läste i sin enorma homeopatmedelhandbok. Bläddrade och lade pannan i djupa veck. Lösningen på problemet hette Sulfur kom hon på efter idogt studerande i boken.
Ett helt fantastiskt medel som bina gladeligen lapade i sig och strax där på återkom energin och kupan blev extremt noggrant städat.

Jag frågade om Sulfur även hade effekt på människan. Jodå garanterade homeopaten. Hon hade själv sett dess effektivitet. En sårskadad lantbrukare smetade på lite sulfur på sitt sår och som genom ett under lämnade han ladugårdsbacken. Gick in till sin gumma och till hennes stora förvåning och eventuella bestörtning lyfte bonden ut dammsugaren ur städskåpet och satte igång med storstädning.Vilket aldrig tidigare hänt. Kan jag våga mig på en gissning att gumman därefter alltid blandar i sulfur i makens morgongröt utan att han märker något?

"Ge mig lite sulfur" tänkte jag i morse när jag hälsade dammråttorna god morgon. De kurade ihop sig i hörnen och hoppades på att få vara ifred ett tag till. Det såg jag med tydlig skärpa. Vilket de kan få vara. I alla fall fram till jul. Då måste jag städa, med eller utan sulfur!