Summa sidvisningar

fredag 26 december 2014

En broderad tavla och en jättevåg


Utetermometern visade -10 grader när vi vaknade i morse. Efter frukost begav sig maken iväg för att köpa ägg. Jag hörde hur han skrapade bilrutorna när jag plockade undan från frukostbordet. På vårt kylskåp hänger en broderad tavla. "Till mormor från Molly" var det textat med spretiga bokstäver på det skarpt rosa papper som tavlan var insvept i. Tavlan förställer en gubbe, en trasig cykel, en trasig traktor och en sol som skiner över gubben och de trasiga fordonen. Hon har sytt den helt själv, Molly.

Vad utetermometern visade för tio år sedan minns jag inte men jag minns att min mamma ringde mig.
"Det har varit en jättevåg i Thailand" sa hon skärrat.
"Är väl sådant som händer" svarade jag utan större upphetsning.
"Men den var enorm" envisades hon.
"Jasså, jaha ja" svarade jag.

Efter några timmar förstod jag vidden av det hela.

Så fick jag ett nytt telefonsamtal efter en tid. Jag satt vid skrivbordet, lyfte luren, sa begravningsbyråns namn och vem jag var.
Det var Tommy som ringde.
"De har hittat Amanda nu. Jag är Amandas morfar och vi behöver din hjälp."

Vi reste till Uppsala tillsammans Amandas mamma, pappa och jag. De körde sin egen bil och låg tätt bakom mig. Hela vägen dit. Som om de inte ville mista kontakten med den blå begravningsbilen.
De blev inte insläppta i flyghangaren utan satt utanför och väntade. Sedan klev Amandas mamma in i begravningsbilen och satte sig bredvid mig. Etapp två mot Norrköping inleddes. Hem.
Efter halva vägen bytte flickans mamma plats med pappan.
Vi hann prata mycket under den resan.

Ytterligare tre resor gjorde jag till Uppsala. Sista gången var på min 50-årsdag. Vår dotter följde med mig dit.
En polisman med grön jacka väntade på oss. Han hade en huva på den gröna jackan som var dekorerad med fuskpäls. Han luktade cigarettrök.

"Jag tycker det är något skumt över män som har fuskpäls på jackhuvor" sa vår dotter när vi åkte hem.
Annars sa hon inte så mycket. Hon höll allt på avstånd och riktade in sig på polismannen som luktade rök och hade en grön jacka med pälsbeklädd huva.

Det behövdes hjälp i Thailand. Jag anmälde mig som frivillig. Min familj slocknade mentalt. Jag resta aldrig dit.

Det gjorde andra. De berättade när de kom hem.
"Det är billigt i Thailand, Jag lät sy upp två snygga kostymer" berättade en man och jag kände att jag ville kräkas. De som också varit där och satt omkring mannen sa inget. De hade bara ledsna ögon. Jag var glad att jag lyssnat på min familj.

Igår såg jag Amandas mamma och tvillingsyster på tv-nyheterna. De är i Thailand. Minns.

Tavlan med mannen, den trasiga cykeln, den trasiga traktorn och solen är mycket fin.

Om några timmar kommer stortvillingarna, småtvillingarna och deras storasyster. Kusinerna får leka med varandra. Vi ska fika och äta nybakad kaka.

Det är annandag jul och vi har varandra. För tillfället i alla fall.