Summa sidvisningar

onsdag 2 maj 2018

Lejontassar och dubbelbröllop


Ibland behövs de där stunderna av stillhet. Nödvändigheten av energipåfyllning. När det känns som pyspunka. Det kan vara svårt att dra sig undan till en enskild vrå. Vägen är snitslad, den som vill hittar fram till mig och bubblan av behövlig ensamhet spricker precis som när en syl sticks in i en uppblåst ballong.

Genom att tackat jag till värdskapet i Kolmårdskyrkan fick jag under gårdagen njuta av den välbehövliga ensamheten. Väskan packad med mat, min stickning och en ljudbok nedladdad i telefonen drog jag åstad. Tillsammans med goda vänner som ämnade idka friluftsliv bland de inhägnade vilda djuren i Kolmårdens djurpark. Deras korg var sprängfylld med fikabröd, en korg som jag ömsint vakade över till det var dags för eftermiddagsfika då de dök upp för en vilopaus.

Att vistas i kyrkan mellan klockan 10.00 till 17.00 kan tyckas lång. Men faktum är att tiden rusar. Det gäller bara att ta vara på timmarna. Förvalta dem väl och se det som ett slags retreat. Hinna ifatt mig själv och reflektera över vad som egentligen är viktigt i mitt liv.

Då och då kom människor på besök. Tyst och stilla skred de in i kyrkan, andäktiga. Jag stängde av min ljudbok, lade undan stickningen och hälsade. Frågade om de ville veta något speciellt om den unika kyrkan. De flesta ville vara ifred, de sa inte det uttryckligen men jag läste av deras kroppsspråk. Drog mig undan till min avskilda plats. Lät människorna sitta på de klädda stolsdynorna och fundera över sina egna ämnen som de kanske behövde fundera över. Ingen vet vad som rör sig i andras inre.

En man kom och frågade om det var möjligt att gifta sig i Kolmårdskyrkan. Ja visst, det har vår yngsta dotter gjort. Har du någon käresta så skrid till verket. Får ni sedan en unge kan ni ordna med barndop i er vigselkyrka. Han suckade, berättade att han redan var gift och hade en hel hög med ungar. Han såg inte glad ut. Jag lät saken bero ty jag är inte hågad att axla främmande människors eventuella bekymmer. I alla fall inte då jag idkar retreat på helig plats i Kolmårdens djurpark.

Idag är en ny dag. Energipåfylld. Vilket kan behövas då jag i dagarna tre ska vistas tillsammans med en stortvillingpojke som drabbats av ögoninflammation. Där till är han nödd och tvungen att stanna hemma från skolan. Äta medicin och få ögonsalva, på bestämda tider. Ingen kan sköta ett sådant uppdrag bättre än en farmor.