Summa sidvisningar

torsdag 10 juli 2014

Att överge och glömma bort



Det är inte så ofta vi ser dem nu för tiden. Säkert finns det några kvar i någon skog där uppväxt av mossa och sly gömmer den rostiga karossen. Nedsuttna säten med trasig överdrag och krossade lyktor som en gång lyste upp färdvägen hem eller bort.

Övergivna och uttjänta bilar som dumpats då de blivit obrukbara eller startats olovandes och bytet i all hast gömts för både ägare och ordningsmakten.
Öde bilkyrkogårdar där prakten och putsad lack sakta vittrats sönder i väder och vind. Ingen vill veta av dessa skelett av plåt, värdelöst skrot.

Då är sjukna skepp mer åtråvärda. Dykare finkammar undervattensområden i jakten på det perfekta vraken som kanske gömmer stora hemligheter i sitt skrov. Lagarna är stränga vid dess expeditioner. Inte vidröra vraket, varken exteriört eller interiört. Inte plocka med sig föremål eller göra åverkan på något sätt.

Havets gömmor inger respekt och det vilar en tyst spänning omkring de etthundratusen vrak som på botten av Östersjön fått sin vilostad.

I den åländska ytterskärgården hittade några dykare ett skeppsvrak som innehöll inte mindre än 145 flaskor champagne och fem flaskor öl, alltihop från mitten av 1800-talet. Lyriska provsmakare och experter blev hänförda och det ställdes till med stor auktion där utropen för en flaska champagne från Veuve Cliquot klubbades till 30. 000 euro. Vem ska man bjuda på ett glas med dessa dyrbara bubblor? undrar jag.

Men vem kan få äganderätten till ett helt vrak om det hittas och upphittaren vill göra anspråk på fyndet? Det är en knivig juridisk fråga där vissa hävdar att det är först till kvar som gäller. Men om jag förstår saken rätt så gäller det endast de vrak som ligger dolt under ytan. De övergivna skutor som ligger synliga ger kommunernas anställda inom området grå hårstrån eftersom ägaren måste hittas för att sedan på anmodan av det kommunala styret frakta bort sin skuta.
Vart är min nästa tanke? Vart finns det uppställningsplatser för gistna båtar? Eller är det bara att bogsera ut dem på djupt vatten och låta det sjunka ner mot botten för att sedan glömmas bort?

De här funderingarna kom till mig då jag var vid Bråviken och såg den halvt sjunkna skutan som ingen tycks vilja ha något som helst att göra med. En tragisk syn mitt bland segel- och motorbåtar som gav sig ut på sjösemester. Männen vid rodret eller vid ratt och reglage i styrhytten, kvinnorna på däck med utsträckta nakna ben, barn och hundar i färggranna flytvästar flöt de förbi och gladdes åt att vara ombord, bryggseglare eller riktiga sjöfolk, ingen ägnade vraket en tanke eller ett enda litet ögonkast.

Och vraket verkade på något sätt mänskligt där det låg så tyst och stilla..........