Summa sidvisningar

onsdag 29 juni 2016

Den arga tanten utanför biblioteket och vikten av att älta en surdeg


Bland det värsta jag vet är när jag inte blir informerad om sådant som jag bör bli informerad om. Eller vilseledd är en mer korrekt benämning.
Men, utebliven information kan hänga ihop med att bli vilseledd. Desinformera är en av synonymerna till vilseleda. Jag släpper det där men fortsätter ändå att hävda min rätt att bli informerad för att slippa bli vilseledd.

Jag hade beslutat mig för att åka ner till vårt bibliotek en liten sväng. Det nya fina som vi äntligen fått mitt i navet av vår by.
Kollade snabbt på hemsida. Onsdag och öppet till klockan 17.00. Vi stänger om 48 minuter, läste jag på sidan.
48 minuter, en hel evighet till stängningsdags. Jag hinner med god marginal. Meddelade maken att jag skulle försvinna för en liten stund och körde ner till parkeringen bakom biblioteket.
Redan när jag klev ur bilen fick jag en föraning om att allt inte stod rätt till. Fönstren såg oroväckande mörka ut och mina farhågor besannades när jag snopet ryckte i den låsta dörren. Trots att hela lokalen var nedsläckt drog jag ändå i dörrhandtaget för att förvissa mig om att den verkligen var låst.

Vita bokstäver och siffror på dörren upplyste mig om öppettiderna. För säkerhets skull kollade jag en gång till på hemsidan genom min smarta telefon. Jodå, det skulle vara öppet. Tid kvar innan stängningsdags, 27 minuter.
Jag letade med ögonen. Kanske ett anslag om ändrade öppettider under sommaren. Inget sådant gick att finna.
Jag kände att jag plötsligt förvandlades till en surkärring. Lusten att besöka vårt fina bibliotek försvann. Rann av mig som seg sirap, hamnade vid mina fötter och bildade en kletig pöl.

Körde med stor irritation hemåt. På Bergslagsvägen finns inbuktningar lite varstans för att minska farten vilket innebär att det blir aningen svårare att mötas backspegel mot backspegel. Kommer vi för nära varandra blir det backspegelbyte på bilverkstaden. Jag ville hävda mig i trafiken, tränga mig före och utmana mina medtrafikanter i en backspegelsduell. Allt på grund av att jag blivit desinformerad.
Ingen dramatik uppstod på Bergslagsvägen. Mina medtrafikanter gjorde precis så som jag brukar göra vid möte när inbuktningarna ska passeras. Sakta ner och hålla mig undan till dess att det är riskfritt att mötas.

Hemkommen kollade jag åter igen vårt fina biblioteks öppettider. Nu var det endast 4 minuter kvar innan det skulle stänga. Kollade Facebook för säkerhets skull. Allt som är sant står på Facebook. Det vet alla och en var. Öppet till klockan 17.00, idag då det är onsdag. Alltså var det rätt och jag hade fel. Trots en mörk lokal och låst dörr.

Nu har jag några alternativ att välja på. Åka till vårt fina bibliotek under morgondagen. Visa upp min allra sämsta sida och skälla ut de rara flickorna som arbetar där. Fråga varför de stänger och låser i förtid. Gaffla högt och ljudligt om att det orsakade mig b e s v ä r. Eller skriva en syrlig åsikt på hemsidan eller på deras Facebooksida så alla runt omkring i bygden kan läsa och förfasa sig tillsammans med mig.
Jag kan även åka till vårt fina bibliotek under morgondagen och vara helt som vanligt. Inte orda om det inträffade eller ställa frågor som framstår mig som en besvärlig person.

Vad tjänar det till att sura och bråka. Jag blev inte insläppt i vårt fina bibliotek för det. Det som har hänt har hänt och inget blir bättre om jag ältar det inträffade. Eller ställer någon till svars. Inte heller förändras historien om jag basunerar ut vad som hänt till den som eventuellt gitter lyssna. Eller kommer med sarkastiska påhopp i den tron att jag själv hamnar i bättre dager.

I morgon ska jag åka till vårt fina bibliotek. Le mot de rara flickorna bakom disken och berömma att vi fått det så välordnat med ett lättillgängligt och bra utlåningsställe av böcker.

Fuck alla surkärringar, fuck! Det är endast surdegar som bör ältas med omsorg för att få till det riktigt bra.