Att byta frisör är ungefär som att byta tandläkare. Mångårig vana och tillit, allt ställs på ända. Nu har min trogna frisör gjort det sista klippet i min kalufs. Kärleken har förflyttat henne till Närke. Ifall hon och den blivande sambon tänker ställa till kalas för att fira tilldragelsen av samboflytt fick hon av mig en avskedsgåva som tack för lång och trogen tjänst med mitt hår. Vad kan då komma mer väl till pass än en tårtspade.
Jag har inte varit något komplicerat objekt gällande frisyr. Kortklippt och lättskött är bäst för mig. Inte heller målar jag håret i uppiggande färger utan låter det gråna efter behag och naturligt åldrande.
Annat var det förr. I min ungdom. Då var det permanent som gällde. Proffsigt utfört på salong med berömligt resultat eller amatörmässigt hemma i köket med varierande resultat.
Sak samma, bara det blev krulligt därefter böljande vågig efter nödgad efterbehandling med stora papiljotter.
Jag köpte papiljotter och samlade dessa förskönade attiraljer likt en hagalen skata. Ibland hände det att jag nödgades sova med håret upprullat och därmed blev sömnen förstörd. Vad gjorde väl det, bara det färdiga resultatet blev snyggt.
På salongen satt vi kvinnor på rad under brummande torkhuvar. Rökte cigaretter och läste damtidningar.
Annat var det när jag var barn. Pappa tog mig med till herrsalongen för att vi båda skulle bli klippta på en och samma gång.
”Lägg undan tidningarna för idag är Carina med”, bullrade pappa när vi klev in genom dörren.
Det prasslade av tidningspapper när herrarna bredde gårdagens Expressen eller Aftonbladet över Top hat, Pinup och Piff.
Som nygift förärade maken mig med en box BaByliss elektriska hårspolar. Skalpen brände och om oturen var framme blev översta delen av öronen blodröda.
Som tack för gåvan krävde maken att jag skulle frisera honom då han inte hade tid för frisörbesök på grund av höstskörden.
Jag ställde mig tveksam inför uppgiften. Han instruerade och hävdade att det inte kunde vara så svårt. Han hade ju sett i spegeln hur frisören jobbade med kam och sax.
Efterbehandlingen skedde hos makens ordinarie frisör som aldrig tidigare sett en dylik frisyr på någon kund. Där och då slutade min bana som hemmafrisör vilket inte betydde att jag slutade med Schwarzkopf Hemanent Permanent.
Men idag nöjer jag med en kort frisyr. Enkelt, lättskött och mycket grått.
