onsdag 17 januari 2018

Fysisk inaktivitet och en odräglig tonåring


"Ska vi idka osunt leverne"? frågade jag maken och höll fram en stor skål ostbågar.
Han såg förbryllad ut. Jag förtydligade mig. "Alltså, jag menar fysisk inaktivitet".
Det jag åsyftade var filmmaraton. Åtta timmar i sträck. Som ett slags testpiloter bara för att se om vi klarade av det.
Vi startade vårt maraton klockan 18.00. Vi föll strax innan målsnöret. På en sluttid av sju timmar och trettio minuter. Med kortare pauser för intagande av drycker och påfyllning av ostbågar.

Nu har det gått några dagar sedan målgången. Dagar av återhämtning. Maraton sliter på kroppen och psyket. Sömnen har varit rubbad ett par nätter, delvis beroende på att något stort är i görningen. Något som upptagit mina tankar, både i vaket och sovande tillstånd. Allt är inte enkom filmmarans förskyllan.

Innan vi inledde vårt maratonlopp gällde det att utröna en lämplig väg genom filmens digra utbud. Ingen film varar i åtta timmar. Det konstaterade vi snabbt. Den längsta film vi tidigare sett är katastroffilmen Titanic. Tre timmar och femton minuter. På den tiden kan det hända mycket utanför biosalongen. Då vi klev in var det vår, jag hade mina nyputsade vårskor och innan vi for in till Filmstaden hängde jag en tvätt ute på torkvindan. När filmen var slut rådde totalt snökaos. Gator, torg och bilar var översnöade. Så även vår bil. Resan hem tog minst lika lång tid som själva filmförevisningen. En resa som normalt skedde på fyrtiofem minuter. Vi var i sällskap med våra grannar vilka efter någon mil körde i diket. Vår son och hans kompis placerades därmed i vår bils bagageutrymme så alla skulle få plats. I en brant uppförslutning tog det stopp varpå vi knacka på hos ett sovande äkta par som förfärade bjöd in till en kanna rykande hett te.

För att återvända till vårt maraton. När vi utforskat tablån beslutade vi oss för en serie bestående av tre säsonger. En serie fullmatad av intriger, några mord och hårdkokta kriminalare. En bedragen hustru samt en odräglig tonåring, personer med psykiska åkommor och en radda förbipasserande statister. En mix av allt där vi drogs med i handlingen och lärde känna rollinnehavarna på djupet.

Nu är vi back in reale life och har återfått våra krafter. Likt pånyttfödda kastar vi in oss i sociala medier som stundom inte upplevs verklighetstrogna och kollar nyhetsflödet i dagspressen. Vardagssysslorna utförs och snön som föll i natt håller på att smälta undan. En kaka är bakad och tiden är inne för eftermiddagsfika.