Summa sidvisningar

fredag 4 oktober 2013

Kanelbullens dag och Gumdrop



Vår lokala matvaruaffär doftade kanelbulle och doften letade sig ut genom skjutdörrarna och mötte varje näsborre redan på parkeringen.
Kön till de nygräddade kanelsnurrbullarna var lång och människorna var ivriga och lite stirriga där de stod och trampade på en och samma fläck.
Jag kikade mig mellan en bastant dam och en lite tunnare herre och såg att bullarna såldes för 1 kr/st dagen till ära. Tänk så billigt för en bulle! Den prassliga påsen med ett titthålsfönster fick fyllas till bredden, det fanns inga restriktioner på hur många bullar man fick bära med sig hem och jag har en känsla av att det inmundigats åtskilliga av dessa bakverk idag.

Kanelbullen, visst låter det så härligt äkta och svenskt. Men faktum är att bullen härstammar från Nordamerika och invandrade till vårt land först på 1920-talet.
I modern tid fastslog Hembakningsrådet att bullen skulle få en egen dag och så firar vi Kanelbullens dag och alla talar om det. Fantastiskt!

Det som förvånar mig en smula är att det fokus som lagts på den svenska bulltraditionen och som fått en egen dag även har ett syfte att öka konsumtionen på mjöl, socker, jäst och smör. Så varför säljer vår handlare i vår lokala mataffär bullar för 1 krona stycket?! Då vill väl ingen köpa ingredienser och baka egna bullar.
Jag tittade på maken och frågade om han ville ha bullar från vår lokala matvaruaffär men han skakade på huvudet och påpekade att vi har hembakade bullar i frysen och att de nog är godare. Att dagens bulle var extremt billig påverkade inte hans beslut.

Som vanligt fastnade jag vid godishyllan och ibland får jag så svårt att välja. Påsar fyllda med karameller, söta, sura, salta, med eller utan choklad hänger i rader och det händer att jag går därifrån för jag kan inte bestämma mig. Inte ofta händer det, men ibland.
Polly, de klassiska bilarna och geléhallon är mina söta favoriter. När barnbarnet Molly kommer på besök vet hon precis vart påsarna finns och hon går diskret dit och kollar. Men en dag förvånades hon, det fanns inga påsar med godis, däremot en burk med oliver. Den står fortfarande kvar i skåpet och jag har min egen teori om att de söta påsarna slår högre än oliver i plåtburk.

Geléhallon har sin egen historia. Bland annat att de i 40 år kallats för jungfrubröst och den rosa gelétoppen med socker funnits ute på marknaden sedan 1918.
Apollo 9:s kommandomodul kallades för Gumdrop och antagligen släcker dessa sötsaker sockertörsten även i Amerika.

De har verkligen fina mandariner i affären nu. Nu börjar citrussäsongen göra sitt intåg och vi kan börja fylla upp våra kroppar med c-vitaminer från äkta vara.
Jag kanske borde gå och köpa mig en sån där press och köra olika sorters frukter och grönsaker till nyttiga drinkar.
Ska fundera ett tag till över det.