Summa sidvisningar

lördag 17 oktober 2015

Dimman i Mjölby och en grå ryggsäck


Fick en förfrågan i går om att åka till Linköping och hålla ett föredrag på onsdag kväll. Känner mig båda glad och hedrad att bli tillfrågad. Men så kom tvivlen. Vad har jag att komma med? Vad kan jag snickra ihop för något anförande som fångar åhörarnas intresse?
Tvivlen blandades med fruktan över ett misslyckande och därmed tackade jag ja till inbjudan. Bara för att hålla tvivel och fruktan borta. Bästa sättet att utmana de röster som viskar att jag inget duger till.
Men eftersom jag fick frågan finns det ändå någon som anser mig passande för uppdraget.

Så kom nästa dilemma. Vad i all sin dar ska jag tala om?! Ett tema vore helt klart det bästa.
Efter en hel del funderande kom jag på att jag ska tala om att vi alla har ett val här i livet.
Val gör vi varje dag. Allt ifrån vad jag ska ta på mig för blus på morgonen till vad jag ska servera till kvällsmat. Däremellan viktigare val och avgörande som kanske bär frukt i framtiden. Eller så blir det platt inget av något för mitt val visade sig vara felaktigt. Lärdom kanske det heter då.

I morse gjorde jag valet att åka till Mjölby. Vilket visade sig vara ett mycket bra val. Ändå ställde jag mig tveksam när jag körde upp på motorvägen vid Norsholm. Dimman låg tät och jag fick förlita mig på vägbanans vita markeringar för att hålla bilen i rätt körriktning. Eller undvika att hamna i diket.
Var det verkligen tillrådligt att ge sig ut ensam i bil i denna dimma?

En bloggkamrat har i dagarna två skrivit om hur hon cyklat sig genom dimman till sitt arbete. Hon har beskrivit hur hon levt ut sin fantasi genom bilarnas röda baklyktor, trafikljusens färgskiftningar och spännande berättelser som kan ske på städers dimmiga gator.
På ett fantastiskt sätt har hon målat upp beskrivningar och jag har under läsningen känt att jag varit på plats och ställe. Funnit det underhållande och trevligt.
Vilket jag inte gjorde under min tidiga morgontimma på motorvägen mot Mjölby. Höll nära nog på att missa avfarten på grund av dålig sikt till den östgötska småstaden vilket hade varit penibelt för då hade jag kanske hamnat i Helsingborg. Där antagligen dimman varit tätare och jag då befunnit mig mycket långt hemifrån.

Personen jag ville träffa dök upp ur dimman utanför biblioteket. Hennes grå ryggsäck såg ut att vara tungt lastad. Med bestämda steg gick hon mot sitt mål och kängornas svarta skosnören flaxade kring vristerna.

Hjärtat tog ett glädjeskutt i bröstet när jag såg henne. Hon verkade så glad och vara vid gott mod. När jag såg henne visste jag att jag gjort ett mycket bra val. Att plöja mig rakt genom dimman för att se någon jag håller mycket av.

När jag körde hem hade dimman lättat. Jag ringde hem till maken och förvarnade honom om min hemkomst. Han ordnade med fika. Skorpor, smör, ost och kaffe. Det smakade ljuvligt gott och jag berättade om min upplevelse i Mjölby för honom.

Jag har gjort ett av mina dagliga val, fler återstår men detta var något av de riktigt bra.