Summa sidvisningar

fredag 23 september 2016

Glädjen i nutiden och rädslan för framtiden


Fredag. Denna veckas dagar är uppslukade och i det uppskruvade tempot kan jag inte riktigt redogöra vad jag egentligen gjort. Dagarna flyter samman på ett obehagligt vis. Nu vill jag endast klamra mig fast vid tiden, rädd att förlora greppet och ramla ner med en duns. Det var många år sedan jag kände av symptomen. Men jag vet att det finns där, ligger latent djupt inom mig och kan när tiden inte räcker till blossa upp. Det är då jag måste lägga i bromsen, hejda tiden och låta lugnet sprida sig som varm mjölk med honung.
Vilket låter fruktansvärt äckligt. Varm mjölk med honung. Jag tycker varken om mjölk eller honung så det var rent ut sagt ett mycket dåligt exempel. Lugnet och värmen som sprider sig efter en rejäl whisky kanske någon tycker är en bättre liknelse. Faktum är att jag inte heller dricker whisky så jag låter liknelsen rinna ner i de strupar som finner en njutning av både det ena och det andra.

Någon som borde ha varm mjölk med honung eller ett rejält glas med whisky är den överläkare som mamma och jag träffade under gårdagen. Nerverna dallrade utanpå den vita rocken som flaxade runt hans smala kropp då vi småsprang efter honom mot undersökningsrummet.
Underbemanning, Kvällsmottagning och kalla fuktiga händer.
Han levererade de goda nyheterna först. Sedan de dåliga. Vi tappade fattningen. Alla frågor var som bortblåsta, uppslukade i ett tomt hål och kunde inte fångas upp på nytt. Tio minuter senare satt vi i bilen. På hemväg. Såg den mötande trafiken på motorvägen. Milslånga köer på grund av beläggningsarbeten.
Vilken tur att vi är på rätt sida av motorvägen, sa vi till varandra mamma och jag.

Ilskan började ta form. Först i magen och sedan upp till skallen. Som ett våtvärmande unket omslag av fetvadd. Ilska blandats med rädsla. Det som jag tidigare slagit bort samtidigt som jag vänt bladen från de svarta rubrikerna. Bläddrar fram nya sidor där innehållet möter mig med skönhet och hälsa, Viktminskning illustrerade med bilder föreställande före och efter. Motion påvisar sundhet.
Gamla, sjuka och en sviktande sjukvård där stressade läkare med utanpåliggande nerver och en önskan om att få komma hem för att dricka varm mjölk med honung eller ett glas med whisky syns tydligt. De rubrikerna vill jag inte se för de skrämmer mig.

Jag är rädd för den dagen då jag inte själv kan förvalta mitt liv så som jag gör idag. Att behöva förlita mig på andras omsorg. Att någon ser till att jag är ren, mätt, mentalt stimulerad och kan få komma till ro med en hel natts sömn. Slippa ligga och stirra ut i mörkrets många timmar och om huvudet hänger med minnas de dagar då jag var rask och kunde ta vara på mig själv.

Jag är rädd att någon stressad läkare ska ge mig först de goda nyheterna sedan de dåliga.

Ser fram mot helgen. Egentiden i morgon med småtvillingarna och deras storasyster. Mormor och morfar levererar omsorg medan deras föräldrar kastar sig vilt och ohämmat ut i Kulturnattens många utbud.
Söndagen då stortvillingarna och deras lillebror ska firas. De fyller år med en dags mellanrum. Farmor och farfar är med och levererar glädje och kärlek över att de finns till.

Jag finner glädje i nutiden men känner rädsla inför framtiden.