Summa sidvisningar

fredag 15 maj 2015

Binnikemask och att dölja sanningen



För det mesta åker jag ensam på mina reportageresor. En gång i tiden var vår yngsta dotter med som fotograf men sedan hon blev upptaget med annat får jag på egen hand vara både skribent och fotograf. I början kändes det ensamt men med tiden vande jag mig och nu känns det helt i sin ordning.

Idag hade jag dock sällskap på min resa. Småtvillingarnas storasyster blev sugen på lite reportagejobb och hängde därmed med mig.
Det är alltid intressant att umgås med en flicka som fortfarande är fyra år men längtar till dess hon fyller fem och får börja på "femmis." Vad "femmis" är för något har jag inte riktigt klart för mig, bara att alla femåringar ingår i den gruppen.

Dagens samtalsämne gick till stor del åt att analysera begreppet binnikemask. Den som äter lortig snö hör till riskzonen att bli drabbad av denna minst sagt otrevliga parasit. Enligt mitt barnbarn. När jag berättade att en flicka jag lekte med som barn åt gamla utspottade tuggummin som hon plockade upp från trottoaren höll mitt barnbarn på att få dåndimpen. Helt viss och säker var hon att den arma flickan med omedelbar verkan fick binnikemask i magen för all tid och evighet.

Sedan avhandlade vi ämnet döden. Tidigare led barnet av en sorts dödsångest och var rädd för att samtliga i hennes närhet stod inför en snar hädanfärd. Jag tror att det har släppt något för det var ett tag sedan hon undrade när jag och morfar tänkte lägga oss ner för att aldrig mer vakna.
När vi var klara med det något sorgliga men krassa konstaterande att samtliga som lever ska dö övergick vi till att sprätta upp buken på hundar som ätit plast och sånt. Vi var rörande överens om att hundar ej bör äta annat än hundmat och absolut inte nyinköpta hundkoppel. Något som flickebarnets moders ledarhund är väl medveten om eftersom han nyss förärats med ett nytt koppel.

Det första som mötte mig i morse när jag studerade nyhetsflödet var att BB King dött vid en hög ålder. Nu nämnde jag inte detta faktum för mitt barnbarn eftersom hon antagligen inte vet vem BB King var. Även om hon är en mycket upplyst och för sin ålder allmänbildad flicka så lät jag bli.

"BB King gick bort i sömnen."
Först fnissade jag lite. Tänkte att han gått i sömnen och villat sig iväg någonstans. Men sedan kom allvaret över mig.
Att säga till ett barn att någon gått bort kan få förödande konsekvenser. Det är den vuxnes rädsla för att dö som skrämmer den vuxne själv. Därför lindas ordet in för att det ska kännas bättre, humanare, inte så nära. "Gått bort, somnat in, lämnat oss."
Hur ska ett barn där någon närstående dött förstå begreppet? Sådant som händer dagligen omkring ett barn. "Mamma ska bara gå bort ett tag eller lägg dig ner så stoppar jag om dig och läser en saga sen somnar du gott."
Vuxna separerar och vuxenpratet studsar över barnets huvud.
"Han/hon lämnade oss...."
Hur ska barnet bena ut om den som går bort, somnar in eller lämnar oss i själva verket inte står i beredskap att dö och aldrig mer återvända?

Dö är ett bra ord för någon som dött. Rentutav det allra bästa ordet. Utan några som helst krusiduller.

Det är dumt att dölja sanningen i inlindade ord för ett barn. Oavsett vad det gäller. De är smarta de där små liven och när den vuxne bli genomskådad av barnaögonen bli förklaringen om den rätta sanningen en ganska så svår uppgift.