Summa sidvisningar

söndag 23 oktober 2016

Paté de campagne och clafoutis aux cerises



Regnet skvalar i strida strömmar. Det regn vi väntade på under sommaren för att alla grundvattendepåer skulle få välbehövlig påfyllning. Men nu kan det lika gärna hålla på så inte uttorkningen tar en ände med förskräckelse framledes.

Jag är fortfarande uppfylld, eller kanske jag ska säga välfylld, rent ut av sprängfylld, efter gårdagens kulinariska upplevelse som gick i fransk anda.
Femton olika sorters på svenskt vis fransktillverkade maträtter som toppades med femton olika franska söta och välsmakande bakverk.
Betterave chevré & miel aux truffes, mousse de foie de volaille er sa compote de poire, salade de confit de canard, macarons, meringue au chocolat, bavaroise aux fruit de la passion.... Direkt avskrivet från menyn, så skyll inte på mig i den händelsen att anrättningarna är felbenämda. Det är köksmästaren som ligger bakom...

Jag smakade på allt. Femton maträtter och femton söta franska bakverk. Det senare, en smakexplosion och ett eldorado med välfyllda fat elegant uppdukat för en sötsaksälskare som jag.
Det sägs att magen blir fortare mättare än ögonen. Något som inte stämmer överens med mig. Det gäller bara att ta små bitar av allt. Vilket jag påtalade för maken när han bekymrat såg på mig och min tallrik. Små bitar, kära du, ta endast små bitar av allt så klarar du samtliga rätter.
Musslor kokta i vin och grädde. Därtill en citronmarängpaj. Paté varvas med chokladmousstårta. Ost med fikonmarmelad, bayonneskinka delas med körsbärsclafoutis.

Vid hemkomsten efter det franska kalaset och mätta i övermått tumlade vi ner i våra sängar. Sov en stund och reste sedan till grannkommunen som bjöd på underhållning av den yngre generationen Åkerström och Vreeswijk.
"Du och jag, farsan". Jag har tidigare läst boken. CajsaStinas berättelse om sin uppväxt med den kände och folkkäre trubaduren som var hennes alkoholiserade pappa. Vreeswijks son har upplevt det samma.
Nu står de tillsammans på scenen så som en gång deras fäder gjorde. Visor varvas med anekdoter där skrattet fastnar på halva vägen. Jag kände att den franskinspirerade maten gav mig sura uppstötningar.

Jag är så innerligt tacksam över att våra barn aldrig, aldrig någonsin sett sin pappa alkoholpåverkad. Inte mamma heller vad det anbelangar. Bortsett från den gång då maken och jag för snart tjugo år sedan var bjudna på julbord och det blev lite för mycket i glasen. Jag kan inte påstå att jag var direkt berusad, mer yr i huvudet och fick kliva ur bilen etthundra meter från vårt hem och kräkas i en snödriva medan maken och barnen fortsatte hemåt och lät mig gå resten av biten för att tillföra huvudet frisk luft. När jag hulkande vomerade upp all den dyra julmaten kände jag enbart en tacksamhet över att det inte var vi som betalat notan. Då hade det varit bortkastade pengar.

Idag serveras det en spartansk måltid av de rester som vi kan skrapa ihop ur vårt kylskåp. Det blir inget franskt varken som huvudrätt eller efterrätt. Bara ett hopkok av det som återstår efter svensk husmanskost. Festar vi varje dag blir det inget festligt när det åter blir dags för fest.