Talade med en väninna idag via sociala medier. Så som samtal i dessa tider utspelas. Vi kom in på ämnet genans och enades om det sköna i att vid vår ålder uppstår inte längre pionröda fläckar på kinderna när något pinsamt sker.
Stundom utsätter vi oss för pinsamheter. Exempelvis obetänksamma uttalanden som bemöts med tystnad eller publik tillsägelse. Eller om vi uppför oss på ett sätt som inte passar in i sammanhanget vi befinner oss i. Listan då skämskudden behövs plockas fram kan göras lång.
Så finns det pinsamheter som vi är totalt omedvetna om men som andra har roligt åt på vår bekostnad. Med andra ord smygpinsamheter. Vilket i mitt tycke är det bästa för då behöver jag ju veta om vad jag borde skämmas över.
När jag var barn lekte jag ofta med en grannpojke. Ibland var vi hemma hos mig och ibland hos honom.
Hans föräldrar var strikta och jag var lite rädd för dem eftersom jag uppfattade dem som stränga. Vi var tvungna att leka tyst och stillsamt annars uppstod en viss matthet hos mamman och vi fick tillsägelser som innehöll ett stråk av hårdhet.
Vid ett tillfälle blev jag kissnödig och blev erbjuden att lätta på behovet i deras badrum. De hade precis som hemma hos oss ett badkar och över badkaret var tvättlinor uppspända. Då var det inte vanligt att hushållen hade egen tvättmaskin utan tvätten sköttes i den gemensamma tvättstugan. Men ibland behövdes plagg tvättas upp för hand och då kom tvättlinorna över badkaret väl till pass.
När jag öppnade dörren och tände badrumslampan stannade jag häpet på tröskeln. Hemma brukade det ofta hänga strumpor, underkläder och en och annan jumper som min mamma tvättat upp i handfatet. Det jag nu skådade var en tvättlina fylld med ballonger. Inte sådana där färgglada som ofta är förekommande på barnkalas. De här var inte uppblåsta utan långa, ofärgade och sladdriga där de hängde rakt ner fästade i en rund till synes hård kant högst upp med var sin klädnypa av trä. På något vis förstod min barnhjärna att de där ballongerna hade en aura av mystik kring sig och att jag nog inte borde orda om dess funktion eller ens fråga av vilken anledning de var upphänga på en tvättlina över familjens badkar.
Hemkommen berättade jag för mina föräldrar om de minst sagt märkliga ballongerna. Pappa brast ut i ett bullrande skratt som aldrig tycktes gå över. Mamma såg däremot generad ut men fnissade lite diskret.
Varje gång pappa mötte min lekkamrats föräldrar i trapphuset skrattade han högt och rejält så det ekade mellan betongväggarna. Och min lekkamrats föräldrar verkade förlägna över min pappas skratt fast de nog inte visste riktigt varför.
