Summa sidvisningar

fredag 9 september 2016

Tre sovande barn och en hund som blir utan hummer


Vildvinet byter färg. Från grönt till rött. Men än går jag utan strumpor och skor. September levererar. Ett tag till i alla fall, säger vädergurun.
I skolorna har det varit fart under några veckor. Några har börjat första klass medan andra sista året på gymnasiet. Och så finns det de som börjat förskoleklass. Som småtvillingarnas storasyster till exempel.
Varje dag när jag tänker på henne får jag en klump i magen. Inte på grund av barnet utan av den anledningen att några ligister ställer till med sattyg på skolan. Antagligen inga elever utan några helt andra som inte har något där att göra.
Krossade fönsterrutor där glaset omsorgsfullt placeras i sandlådan. Uppskurna plåtburkar likaså. Lärarna är förtvivlade och föräldrarna rädda. Nu går det vakter från ett vaktbolag runt skolan på olika tider för att bevaka att ingen kommer dit och ställer till med mer elände som kan få katastrofala följder.
Hur barnen är informerade vet jag inte. Kanske vill de vuxna inte oroa i onödan. Jag ska ta reda på den saken. I kväll. Då ska jag hem till flickorna och sitta barnvakt medan deras mamma åker hem till oss. Verkar kanske ologiskt men det är jobbrelaterat för mammans del. Hon vill inte bli stört av något, inte ens av sina barn därför tar hon sin tillflykt till oss som är lugna och beskedliga. Dock är jag inte hemmavid utan sitter hemma hos henne. Kan bero på att jag inte kan hålla tyst under några längre tidsintervaller eller så beror det på att barnens pappa är ute och far han också. Barnen kan rimligtvis inte vara ensamma hemma. Det finns åldersgräns för sådant.

Läste en artikel att i England är mor- och farföräldrar ofta barnvakt. Av 1 550 tillfrågade svarar 80% att de ser efter sina barnbarn regelbundet. Men det har visat sig att det är både på gott och ont. En tredjedel av barnens föräldrar är inte nöjda med de metoder som den äldre generationens barnvakter tillämpar. De var till och med rädda för att barnen skulle bli mer förtjusta i sina mor- och farföräldrar än i sina föräldrar.
Så ruckar de barnvaktande mor- och farföräldrarna på rutinerna. Låter barnbarnen styra och ställa lite som de behagar. Med den påföljd att föräldrarna blir sura.
Vi har lärt oss vilka rutiner som gäller för våra barnbarn. De får till exempel inte äta godis hur som helst.Gäller både stortvillingarna och deras lillebror lika väl som småtvillingarna och deras storasyster. Det har vi löst genom att enkom mata dem med chokladpudding. Det har även hänt att de fått kräftor, räkor, krabba och hummer. Det sista var inte riktigt sant men det har varit uppe på tapeten. Hummern står kvar på önskelistan. Vill de ha hummer ska de få hummer, det är en rimlig begäran.

Inte heller lägger vi oss i barnuppfostran. Vi har tappert och så gott vi kunnat uppfostrat klart våra egna barn och överlämnar den biten i föräldrarnas händer utan vidare inblandning av oss. Det är det som är det behagliga med att ha barnbarn.Tillsammans med dem äta hummer, chokladpudding och bara ha roligt.
Men när jag kommer hem till de tre små flickorna ikväll sover de gott i sina sängar. För så har föräldrarna bestämt. När det är sovdags ska det sovas och inget annat. Då hjälper det inte att mormor blir insläppt genom dörren för att barnvakta. Jag får äta chokladpuddingen i min tragiska ensamhet och hoppas på att ledarhunden är hemma. Då ska han få slicka både på skeden och det sista ur skålen.
Men någon hummer tänker jag inte kosta på hunden. Det måste finnas vissa gränser att hålla sig inom.