Ideligen får jag höra att nu är mysiga hösten här. Nu får vi bli stugsittare med en god bok och varmt te, omringade av levande ljus allt medan mörkret sänker sig utanför fönsterglaset.
Jag vill inte myspysa i mörker och råkall kyla. Vill stanna kvar i ljuset. Grönskan. Nedsjunken i trädgårdsmöbeln bland flugor, myggor, getingar, bin och fjärilar.
Än så länge blommar våra rosor, alltid något att glädjas åt.
Är också glad, eller snarare tacksam, att slippa ge mig iväg tidiga mörka morgnar till ett jobb för att efter dagens arbete återvända hem i samma mörker Skrapa bilrutorna och sedan vänta på att motorn blir varm så kupévärmaren kan göra sitt. För mig är uppgiften som receptionist hos Kullerstad trädgårdsservice gott nog trots att jag uppnått pensionsåldern och borde ägna dagarna åt korsord, bullbak och sticka tröjor till barnbarnen. Jag får i alla fall stanna hemmavid och passa telefonen.
Men jag måste tillstå att det är trevligt att vara receptionist. Många av kunderna är ensamma och förutom att boka hjälp i trädgårdar blir det relativt långa samtal där mycket personligt viktigt och oviktigt dryftas. Jag har fått veta mycket om många och har blivit något av en expert på ålderskrämpor.
Som receptionist får jag inte enbart ta mot samtal från trädgårdskunder, telefonförsäljare är ihärdiga och vill pracka på trädgårdsfirman än det ena än det andra till mycket förmånliga och bindande avtal.
Häromsistens ringde en trevlig man och ville erbjuda mig skydd. Vänligt men bestämt hävdade jag att när jag uppnått tonårstiden upplyste mig mina föräldrar vikten av skydd. Så med tid och ålder provade jag olika sorters som i bland förskrevs av läkare och ibland inhandlades helt utan recept.
Den omtänksamme försäljaren blev brydd. Stammade fram att vi nog inte talade om samma sorts skydd.
Jag stod på mig. Kom inte här och lär mig det jag redan vet!
Innan jag hann säga att jag faktiskt numera är i klimakteriet och inte längre är i behov av skydd hade försäljaren knäppt bort samtalet. Utan att först sagt adjö. Ett synnerligen oförskämt beteende vill jag tillstå.
Det finns olika sorters knep att bli av med telefonförsäljare. Ibland drar jag till med att den som efterfrågas är död och begraven och att jag numera är den nya frun. Då får försäljaren något beklagande i rösten. Om det beror på dödsfallet eller att en ny fru redan intagit arenan är svårt att utröna.
Det har även hänt att jag sagt något i stil med att du verkar vara en trevlig ung man, vi kanske kan gå ut på en dejt. De samtalen brukar också avslutas abrupt. Beror antagligen på något sorts grundläggande handlingsprogram upprättat av högre chefer.
Fast i de allra flesta fallen säger jag artigt ”tack för påringningen men jag är inte intresserad. Ha en fin dag och lycka till i din stävan att fiska kunder”. Och i de fallen är det jag som knäpper bort samtalet först av oss båda.
