Summa sidvisningar

fredag 6 december 2013

I mörkret är alla katter grå



Jag satt i det hemtrevliga köket med en kopp kaffe och bulle bakat med rikligt innehåll av saffran.
"Lussepojke" upplyste mig kvinnan bakom bakverket medan jag girigt bet i det mjuka brödet.

Kvinnan började berätta om hur hon i över trettio år vigt sitt liv till att hjälpa utsatta i sin kommun. Människor som blev vänner för livet, resor till Arlanda där andra människor tog mot för att föra de resande till länder där en oviss framtid väntade. Gråt som blandades med skratt och livslånga minnen.
Bilturer till grannstadens sjukhus, tungrodda pappersarbeten, telefonsamtal och frustration med myndigheter på Migrationsverket. Sorgset inre och glatt hjärta beroende på det slutgiltiga beskedet.

En berättelse som grep tag och jag tänkte att år efter år vid den här tiden, om jag lever och har hälsan, kan jag tugga i mig nya lussebullar i mitt lugna och trygga hem.

Efter pratstunden ställde jag ordentligt min tomma kopp på diskbänken, tackade och åkte vidare till nästa anhalt som var barnbarnens dagis där jag lovat hämta och föra tvillingarna hem till det egna hemmet.

Glada barnaröster mötte mig från dagisets bakgård. Mörkret hade sänkt sig och gården lystes upp av de omkringliggande husens fönster. Barn iförda overaller med likadana reflexvästar och mössor nerdragna över ögonen satt på cyklar, lekte i sandlådan och sparkade med benen i tomma luften medan fröknarna puttade på gungorna.

Jag fick genast syn på den ena tvillingen som sprack upp i ett glatt leende när våra ögon möttes. Den andra tvillingen var en bit bort och jag styrde kosan mot den gula västen och den mörkblå overallen. Fattade barnets hand och gick mot en av fröknarna som tog hand om den gula reflexmunderingen.

Men någon kändes inte riktigt rätt, kanske var det barnets utomhuskläder och mössan, jag kände inte riktigt igen utstyrseln och dagisfröken var benägen att hålla med. Hon hade vänligheten att gå in i dagisets korridor för att kolla om barnet fått fel kläder, men hon hann bara ett par steg när en annan fröken kom klivande, med mitt rätta barnbarn i handen!

Jag undrar om barnens föräldrar märkt om jag tagit fel barn med mig hem..............

I morse när vi vaknade möttes vi av beskedet. En av världens största män har gått ur tiden. En man som var fylld av den kärlek som han trodde på och ville förmedla till oss alla. Trots det han upplevt sviktade aldrig hans tro på att kärleken övervinner ondskan.