Summa sidvisningar

söndag 5 augusti 2018

Skuffelse och en repa i lacken


Det är lätt vid en desillusion att tycka synd om sig själv. Älta besvikelsen till dess att den känns som en överarbetad vetebrödsdeg. Men hårda bullar är inger vidare, så istället för att låta ältandet förvandlas till bitterhet är det bättre att resa sig och gå vidare. Låta den skummande vågen dra sig tillbaka för att skapa stiltje i själen.
Men när besvikelsen blir ständigt återkommande skapar det misstro, inte minst hos ett barn.
Lova aldrig en handling du inte kan hålla!
Vi är i full färd med att utarbeta en ny plan istället för den som tidigare sprack. En hastigt påkommen backup-plan. Vi gör det inte enkom för vår egen skull utan även för våra barnbarn. Som blev på grund av vuxenovilja snuvade på ett äventyr. Nu väntar således ett utbytesäventyr som verkar ha hamnat i god jord. Ett äventyr som kräver en stadig matsäck om vi ska orka fullfölja planen.

Jag följer en ganska rolig webbsajt där resenärer uttrycker sina besvikelser som uppstår i samband med semesterresor. Det kan vara allt från att servitören hade synliga näshår till att någon glömt både plånbok och glasögon då de checkat ut från sitt hotellrum. Eller att medresenären var så kraftig att dennes lår inkräktade på den andres flygplansstol och att solsemestern blev förstörd på grund av allt för många turister. Besvikelser som i sin tur genererar i krav på återbetalning av resan.

Ofta ligger något till grund då besvikelser övergår i något annat. Då kallas det ilska och frustration. Kanske en dålig dag på jobbet eller en konfliktfyllt relation. Sviktande hälsotillstånd eller ekonomiska svårigheter.
För många år sedan medan barnen ännu bodde hemma var hela vår familj ute på en bilresa. Maken och jag skulle springa in i en affär för diverse inköp, troligtvis godis eller något annat onyttigt. Som sig bör vid längre bilresor. Barnen satt kvar i bilen och när vi kom tillbaka stod en mycket uppretad man bredvid sin bil som var parkerad bredvid vår.  Ilsket visade han upp en mycket liten repa på sin bildörr. Anklagade våra barn för att ha orsakat denna skada i lacken genom att ha slagit vår bildörr mot hans bil. Barnen satt tysta och förskrämda i vår bil med bilbältena ordentligt fastspända. Ingen hade öppnat vår bildörr försäkrade de. Mannen stod dock på sig och hotade med hårda åtgärder om inget gjordes.
Maken, som är en lugn och sansad man, plockade upp plånboken, tog fram några sedlar och uppmanande därefter mannen att åka till färgaffären för att införskaffa sig en burk målarfärg i passande kulör. Eller stoppa upp pengarna på ett mörkt ställe efter att först ha dragit ner byxorna.
Jag stod hänförd bredvid maken, full av beundran över hans modiga tilltag. Mannens ilska övergick till något som verkade vara en besvikelse. Han hade antagligen förväntat sig att få sin bil omlackerad och uppfräschad. Vilket hade varit dumt eftersom det finns risk för en värdeminskning på omlackerade bilar vid försäljning. Då hade mannen stått inför ytterligare besvikelse den dag han ämnade sälja sitt fordon.

Förberedelserna inför vårt äventyr fortgår. Allt ska vara klart i minsta detalj. Ingen ska behöva känna sig besviken när vi återvänder hem.