Summa sidvisningar

lördag 2 maj 2015

Ett nytt fönster och en brudklänning från Spanien


Makens sista byggprojekt är inlett. Nu har vi faktiskt inga mer hus som han kan snickra och såga på. Bara han inte faller in i en depression nu. Visserligen är han inte lagd åt det hållet, abstinens kanske är ett bättre ordval. Känner han sig hängig i en förkylning är hans fasta övertygelse att allt går över och han blir botat om han får ge sig i kast med något halvt förfallet hus. Nu är det dock stopp för vidare fastighetsaffärer. Skulle jag bli änka blir det problem eftersom jag inte är någon handywoman.
Men som sagt, det sista projektet (möjligtvis det sista) är i uppstart.

Vi har en liten bod som skulle passa till lekstuga åt barnbarnen. En handelsbod har jag tänkt mig. Det jag också tänkt är att vi, läs maken, skulle spika upp några hyllor för matvaror. En gammal kassaapparat, telefon och köpmansdisk har vi redan införskaffat. Nu tänker vi olika gällande renoveringar, maken och jag. Han är mer av den grundliga sorten så den lilla boden måste lyftas från marken, få någon sorts sockel och dörren måste skrapas och målas. För övrigt måste hela boden målas om. Det ska reglas och spikas nya innerväggar. Samt utrustas med ett fönster så barnen kan se både in och ut. Nu är maken på väg in till staden för att inhandla ett fönster och projekt handelsbod har påbörjats. Min fasta övertygelse är att den här socknen inte har tillstymmelse till fin handelsbod när det hela är klart för invigning. Han är en fena på byggprojekt min make. Ju sämre skick hela kåken är från början desto bättre blir slutresultatet.

Småtvillingarnas storasyster, som blir fem i år, tycker det ska bli spännande att få en egen handelsbod tillsammans med sina systrar och kusiner. Men mest går hon omkring i giftastankar. Både brudgum och brudklänning är utsedd. Gummen från grannbyn och klänningen från Spanien. Hon har sett ut en spansk klänning även till mig som jag ska bära vid det högtidliga tillfället. Mycket brodyr och pärlor, Hon pekade ut den för mig i ett skyltfönster när vi var i Spanien.

Både hennes mammas och mosters brudklänningar hänger i vårt förråd. Flickebarnet har noga granskat dessa vackra kreationer men står fast, hon ska stå brud i spansktillverkat. Enda bekymret hon har är att mormor och morfar inte lever då det är dags. Hon har frågat om vi tänker hålla oss vid liv men jag har inte lovat något. Bara att vi ska försöka. Hon är dock inte helt tillfreds med svaret.

Men nu får vi se fram mot den nya handelsboden och ta en sak i taget. För övrigt ska vi på tårtkalas idag och fira vår sons födelsedag lite så här i efterskott. Han ska väl också till att gifta sig när det lider. Om det blir i spanska kläder för det brudparets del återstår att se.