Summa sidvisningar

lördag 6 september 2014

Vedspis och induktionshäll



Kvinnans plats är i köket. Eller det kanske går att uttrycka sig mildare i dess tider av jämställdhet och säga att männens plats i köket kan te sig en aning främmande. Så var tongångarna innan kvinnan fick lov av männen att bege sig ut i arbetslivet. När kvinnan hängde undan sitt förkläde och drog på sig sina arbetskläder fick mannen börja steka korv och mosa potatis vare sig han ville eller inte. Hungern vek inte hädan även om frun hade annat för sig. Eller hur var det egentligen med den saken? Kanske var kvinnan ändå en sorts hemmafru även om hon arbetade utanför köksdomänerna?
Det är historia nu att en kvinna titulerar sig hemmafru. Även om det fortfarande finns kvinnor som har sitt arbete i hemmet.

Däremot har det tidigare uteslutande varit män som ritat köken åt kvinnorna. Vissa  kök i slutet av 1800-talet var så storslagna att de kunde rymma tjänstefolk så hemmafrun kunde ta igen sig mellan måltiderna. I de mindre luxeriösa köken fanns inget rinnande vatten utan hemmafrun fick själv gå ut med spannen och hinka upp potatis och diskvattnet ur bakgårdens brunn innan hon satte fyr i vedspisen.

De manliga arkitekterna ritade på nya köksidéer som sedan visades upp för frågande kvinnor på hemutställningar. De ställde obekväma frågor omkring opraktiska lösningar och arkitekterna suckade uppgivna och menade att en kvinna kunde inte tänka så pass konstruktivt att hon kunde utforma sitt kök. Så var det med den saken, sa arkitekterna.

Så blev det 1900-tal och två arkitekter utan herrmundering fattade pennan och ritblock. De tog sig in i männens domäner och fick löfte att rita kök men endast till de mindre bemedlade. Männen fortsatte  målmedvetet sitt egna utsedda kall och hemmafruarna fortsatte sitt klagande men det skulle dröja ända fram till 1950 innan hemmafruarna fick gensvar på sin kritik. Större arbetsyta, mer förvaring och så pass med utrymme att hon kunde utfodra sin familj i köket.

Idag blir vi hänförda och nostalgiska om vi träder in i ett kök där båda parter vispar i grytor och kastruller om en gammal vedspis är bevarad och står intill induktionshällen. Vi byter köksinredning som vi tillsammans suttit vid datorn och ritat. Ut med det gamla och in med det nya och hypermoderna som är omodernt efter ett par år. Det ska gå snabbt att tillreda kvällsmaten när arbetsdagen är slut. Vem som lagar maten har mindre betydelsen i köket är vi könsneutrala.

Skulle köksarkitekterna en gång i tiden ha tänkt på redan från början. Så enkelt det hade varit för en hemmafru.