Summa sidvisningar

lördag 12 juli 2014

Tid och otid



Tåget skulle gå om tjugo minuter. I god tid stod jag på perrongen, det blåste kallt och jag ångrade att jag inte väntat hemma lite längre. Inne i vänthallen var det trångt och rörigt. Människor rörde sig fram och tillbaka i en strid ström. Ankommande tåg, avgående tåg. Min ovana att komma till mitt mål via järnväg gjorde mig orolig, att tiden skulle gå i från mig och mitt sittplats i kupén bli överlämnad åt någon som inte köpt biljett med sittplats.

På en bänk satt en frusen man. Han brydde sig inte om urets visare, alla hans dagar var lika. Varje förbipasserande fick samma fråga, en peng till lite varmt kaffe. Rullväskorna smattrade mot den hårda perrongen, framåt, framåt.
Tick tack, tick, tack visade tiden att avgången snart närmade sig. Vattniga ögon stirrade in i mina, en sedel prasslade i min ficka. Femtio kronor. Jag följer med dig till kaffet, det räcker till en smörgås och pengar blir över till toaletten.

Vi rusade lika fort som tiden, jag rusade tillbaka och såg genom fönstret hur mannen sög i sig kaffet och bet av smörgåsen. Värmen slog emot mig när jag klev ombord och jag hittade min plats.

Min första klocka hade jag i många år. Den drogs upp för hand, fingrarna runt den lilla räfflade uppdragningsskruven, fram och tillbaka tills det tog stopp. Inte längre, då gick den sönder.
Jag sparade pengar och köpte nya armband, urmakaren tog bort fästets piggar och satte dit uret på breda läderband. Vi visade upp för varandra, studerade och jämförde. De breda banden fick mina smala handleder att verka ännu smalare, men det var mode fram tills dess att modet ändrades. Nya klockarmband köptes och vi fortsatte att studera och jämföra.

Jag ser sällan armbandsur på de som är i den ålder jag var då. Smarta telefoner håller ordning på tiden. Nya modeller ute på marknaden, det köps, studeras och jämförs. Smarta skal till smarta telefoner och det viktiga livet döljer sig bakom displayen.

Tiden stannar aldrig, den jagar vidare och vi jagar i kapp med den. Ingen stoppar oss längre för att fråga hur mycket klockan är.