Summa sidvisningar

söndag 20 maj 2018

Proteinrik spyfluga och ett stopp efter vägen


Vad hände? undrar jag i mitt stilla sinne. Allt har fullkomligt exploderat och jag hinner inte med. Min vision om att sitta under det blommande äppelträdet, läsa en bok och läppja kall lemonad medan rosa blomblad sakta singlar ner och lägger sig i mitt hår har grusats. Blomningen är över men jag försöker efter bästa förmåga fånga det som nu slagit ut i sin fulla prakt.
Ändå, det känns som om tiden inte räcker till. Jag hänger inte med i svängarna, göra det där som jag vill. Vilket i sig betyder så lite som möjligt.

Planen för dagen är en utflykt. Med stortvillingarna. Om det nu är möjligt. Något annat kan dyka upp innan planen ska genomföras.
Som barn gjordes sällan några större utflykter till skog och mark. Min pappa tillbringade genom sitt jobb största tiden i skogen. Han åt sin andra frukost, lunch och eftermiddagsfika utomhus. Oavsett väder. Han blev därmed mättad av utomhusätande. När han var ledig ville han inta sina måltider sittande vid köksbordet. Äta lagad mat som omväxling till smörgåsar med svettig ost, mjölk som hotade att klumpa sig i glasflaskan av sommarhettan och under timmarnas gång fisljummen kaffe från termos.

När jag var skolledig följde jag med pappa till arbetet. Vi bredde våra mackor och for iväg med folkan. Det var mitt största nöje i livet. Jag missade aldrig tillfället och jag tror de där somrarna med pappa skapade speciella band mellan oss.
Timret kördes ut från skogen med häst. Gubbarna barkade stockarna för hand och jag kan än idag känna det vita lena från barken insida och hur det doftade. Jag kan höra ljudet från hästarna när de malde ner det medhavda höet med sina kraftiga tänder.
Vid ett tillfälle var vi flera stycken som satt tillsammans och vecklade upp våra smörpappersinklädda smörgåsar. Jargongen mellan gubbarna var rå men hjärtlig.  Då och då drog pappa ihop ögonbrynen. Varnade och sa att det finns ett barn med i gruppen. Sneda leenden och tysta ursäkter.
En präktig spyfluga kom långsamt surrande. Alla höll undan sina svettiga ostmackor. Alla utom en gubbe. Han pratade och skrattade. Torkade snor med ovansidan av handen och tuggade brett. Flugan slog sig tungt ner på hans smörgås och gubben bet av. Små hulkande hördes och mackorna åkte tillbaka in i kladdiga smörpapper. Rasten var avslutad.

Min pappa uppskattade att äta sina måltider inomhus då han var ledig. Oavsett väderlek. Men varje maj månad gjorde vi en utflykt med ett rejält matförråd i korgar. Mamma, pappa och jag. Den årliga överraskningen då jag väcktes klockan fyra på morgonen. Det var större än självaste julafton. Kvällen innan tisslades och tasslades det ute i köket. Förberedelserna var på gång. Vi skulle på gökotta. Klockan fyra på morgonen var bästa chansen att höra göken. Det var mina föräldrars fasta övertygelse.
Då körde vi ut i skogen, bredde ut en filt och åt medhavd matsäck. Ibland hade vi tur och göken var lika morgonpigga som vi. Men göken kunde lika gärna ta sovmorgon.

Idag ska det annat till en en morgontidigt gökotta för att överraska barn. Kanske det skulle funka om iPaden packades med och det finns tillgång till Wifi. Eller till en plats med Pokemon stop.