fredag 31 mars 2017

En tapper flicka och en blodig jacka


Hjärtinfarkt, blodförgiftning, lunginflammation, barnafödande, njurstensanfall, blindtarmsinflammation, brännskada, titthålsoperation, cancerbehandling och ett klämt finger. Listan över det jag blivit inblandad i som privat sjuktransportör kan göras hur lång som helst.
Det är inte utan än att jag numera kan ställa olika sorters diagnoser. Med de rätta verktygen skulle jag till och med klara av att på egen hand utföra diverse behandlingar, smärre operationer samt förlösa barnaföderskor.

Maken och jag är ett väl fungerande team. Vi kompletterar varandra mycket väl. Han snickrar och jag kommer strax efter med målarpenseln. Resultatet blir strålande men kroppsarbete är fysiskt ansträngande. Köttbullar och makaroner är en utmärkt kombination för svultna hantverkare.

Nu avbröts middagsrasten bryskt då telefonen ringde. Jag märkte direkt på svärsonen att något bekymrade honom. Vilket bekräftades när han bad mig köra ner till vårdcentralen för att ta hand om småtvillingarnas storasyster som gjort sig illa.
I rasande fart och med det allra värsta framför mina ögon körde jag dit. Vid receptionen stod flickan tillsammans med en blek förskolefröken.
När jag stegade in och flickan såg sin mormor rann hennes tårar över så som tårar rinner över då någon som stå en nära kommer till undsättning.

Damen i receptionen förklarade att det inte finns tillgänglig personal som kunde ta hand om ett skadat litet barn. Fröken och jag stirrade på varandra. Jag började genast ladda med skarp arsenal.
Vilket receptionisten märkte och skyndsamt tillkallade distriktssköterskan. Som i sin tur kallade på en läkare för klämskador låg inte inom hennes ansvarsområde, resonerade hon sakligt.
Läkaren hummade och funderade på att skicka oss vidare till röntgen på Vrinnevisjukhuset. Efter en mer omfattande undersökning av det klämda pekfingret beslutade han dock att vårdcentralens resurser var tillräckliga.

Den otäcka sårskadan som glipade rejält tejpades noggrant och förhållningsorder utdelades. Då hade flickans rädsla övergått i att med stort intresse följa händelseutvecklingen.
Hon fick av samtliga inblandade med beröm godkänt i tapperhet, mod och styrka. Flickan förstärkte berömmet med att upplysningsvis nämna att hon inte enkom är tapper utan också besitter en stor portion klokhet. Vilket jag i egenskap av mormor skrev under på.

Med fingret i häfta och vattentätt omslag begav vi oss omgående till hembageriet. Där fick det modiga och kloka barnet välja fritt ur Camillas välfyllda kakmonter.
För vad är ett sketet klistermärke föreställande Bamse som Landstinget vanligtvis utdelar till barn som genomgått sjukvårdsbehandling mot en cupcakes med marshmallows och sockerhjärtan vilken bakats av Camilla?!

Vi for hem till morfar och dukade köksbordet med sötsakerna. Innan vi avnjöt bakverken uppvisade flickebarnet sin blodiga jacka. Vi rös vid åsynen av den röda fläcken varpå vårt älskade barnbarn kände sig nöjd med att förevisningen gett det resultat hon hoppats på.