Summa sidvisningar

onsdag 4 november 2015

Kartotek och jobbiga kvinnfolk


Gårdagens blogginlägg har ifrågasatts. Det är sådant en bloggare får räkna med. Frågeställningen gällde huruvida jag vet att vi producerar och sväljer 1,7 liter snor om dagen. Det vet jag inte, det är endast uppgifter jag fått mig tilldelat genom internets fantastiska upplysningstråd.
Kanske är det ett falskt påstående. Rent utav lögnaktigt. Men rimligtvis måste någon stackars krake suttit i ett laboratorium med litermåttet i högsta hugg. Beredd att fånga in färdigproducerat snor. Antecknat och katalogiserat för -och efternamn på donatorerna.

Jag finner ingen annat förklaring till påståendet. Är i alla fall glad att jag aldrig valt att bli snormätare. Bättre jobb finns att tillgå även om det är arbetsbrist i landet. Nu har jag arbete så det räcker till och blir över så jag behöver inte ha bekymmer för den sakens skull.

Mitt eget snor är nu på upphällning. Överskottet vill säga. Det normala flödet fungerar till synes snart normalt och tillfredsställande. Om nu någon till äventyrs är intresserad.

Kanske borde gemene man ta den sociala nätverksinformationen med en nypa salt. Tänker på de inlägg som florerar och som vi blir uppmanade om att dela med oss av till andra. Så det blir en rejäl spridning.
Bild och personupplysningar på personer som beter sig illa. Som stjäl hundar, katter, barn och bilar. Trädgårdsslangar, sekatörer och vattenkannor. Blomsterplanteringar och gravdekorationer. Det finns en uppsjö av illasinnade personer vars illdåd hängs ut. Kommentarerna är lika vidriga som de påstådda handlingarna. Och vi sprider vidare. Från kommun till kommun. Inom landet och utanför gränserna.

Men hur vet vi vad som är falskt eller vad som är sant? Rätt vad det är kanske det är jag själv som på en leende bild blir anklagad för kattstöld. Eller att jag bedriver olaglig droghandel samtidigt som jag steker pannkakor till barnbarnen. Bilden av mig och mitt onda uppsåt sprids vidare och jag kan inget göra för att dementera det oriktiga i länken. Jag är dömd för all framtid. Bland alla de som vill döma. De som inte känner mig och vet att jag aldrig skulle stjäla katter eller sälja droger.

Det har alltid varit lätt att sätta sig till doms över andra. Nu är det enklare än någonsin. Plus att vi får väldigt många med oss i en och samma dom. Det kan vi tacka internets sociala medier för.

Nu ska jag hänge återstående tid av dagen åt rehabilitering. Återhämta mig från dagar av sjukdomstillstånd. Lämpligast liggande i soffan med en god bok. Lotus blues till exempel. Där deckarhjälten Martin Brenner tampas med jobbiga kvinnfolk. En hårdkokt thriller som passar en snorproducent som jag. Som dessutom själv kan vara ganska så jobbig om det vill sig illa. Det är ingen lögn som behöver försvaras på sociala medier. Det är dagens största sanning.