Summa sidvisningar

tisdag 8 juli 2014

Början på en roman och verkligheten


"Hon satte sig på trätrappan framför dörren in till hallen. Trät hade ännu inte blivit uppvärmt men morgonen var stilla och varm. Daggdroppar fick de vita rosornas kronblad att skimra i morgonsolens strålar och när hon såg ut över sjön såg hon två svanar och deras kroppar speglade sig i det blanka vattnet."

Jag tänkte att nu är jag väl patetisk, men kom på att ordet inte endast betyder löjeväckande utan även starkt känslosam. För det var så jag kände när jag satt där i min morgonrock och tog in dagens första timmar.
Starkt känslosam. Och tankarna blev som början på en smörig roman ända tills maken ropade att nu var mitt ägg perfekt kokt, bara att komma in till det dukade frukostbordet. Verkligheten i form av ett lagom löskokt ägg förde mig tillbaka, men jag är ändå kvar i den andra verkligheten. Jag finns här och ingen kan flytta på mig för här vill jag stanna, om inte liemannen kommer och knackar på. Men honom ska jag försöka hålla på avstånd så mycket mina mänskliga krafter förmår.

Ibland känner jag mig otacksam när jag vänder mig runt i den verklighet vi lever i. Otacksamheten kommer efter det att jag gått omkring och surat över små bagateller som egentligen inte behöver betyda något eller meningsutbyten som inte stämmer överens med varandra. Irriterat kan jag pusta och stånka över människor som försöker ta makten från varandra, verbalt eller handlingskraftigt. Bättre vore att engagera sig i något som kan påverka situationen, vara mer noggrann med sopsortering är en bra sak att börja med. Inte så kraftigt ansträngande heller men som vår dotter säger, varje liten sak gör skillnad för mänsklighetens överlevnad. Det brukar jag tänka på när jag så obemärkt som möjligt slänger en bit plast bland hushållssoporna på grund av min stundom uppkomma lathet. Då hör jag hennes ord och fiskar upp det som hamnat fel och lägger var sak på sin plats.

Kanske borde vi även sopsortera det som finns inom oss. Rensa upp och paketera om. Köra avfallet till det brännbara så det inte blir återvunnet. Eller återvinna det som är fult och trasigt för att formatera om det så det blir brukbart igen, fast på ett annat sätt.

Kommunen delar ut Sopbladet till alla berörda hushåll, kanske skulle ett av bladen innehålla instruktioner om våra invändiga sopor. Nästa gång jag kommer till staden ska jag promenera förbi huset där de kommunala tjänstemännen arbetar för att se efter om de har någon "önskelåda" på väggen.

Nu är daggen borta från rosornas kronblad. Jag har gjort mig färdig för att ta emot dagen. Den nytvättade och nystrukna vita klänningen doftar sol och vind efter att ha hängt ute på tork. Precis så som reklamen vill att vi ska dofta.

Vart svanarna har tagit vägen vet jag inte, kanske paddlat iväg med sina breda fötter till nästa vik av sjön.